sharkruisher

Det kungliga engelska bröllopet i all ära men höjdpunkten på min Fredag var den tredje (och sista) episoden av Dream Theaters sökande på sin nya trummis. Vill ni se avsnittet så finns länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=2QHMQjH17aw

Jag vill bara gratulera den nya slagmannen och bandet. De valde en fantastisk trummis. För att fira att Dream Theater återigen är helt ska jag lista de 3 låtar från bandet som jag tycker är allra bäst.

3. A Nightmare To Remember - Black Clouds And Silver Linings

Dream Theater är proggens mästare men också mästare på episka långa låtar. Denna låt klockas in på strax över 16 minuter och det är aldrig någon tråkig stund medans man lyssnar. Låten innehåller allt från tunga riff, dubbel bas och episka delar. Riktigt härligt.

2. Constant Motion - Systematic Chaos

Förutom att den här låten är skit svår på Rock Band så är den en utav väldigt få Dream Theater låtar med en sju helvetes fart. Som vanligt så är instrumenten klanderfria och sången är faktiskt bra vilket jag sällan tycker i DTs låtar. Höjdpunkten är ändåså Gitarr- och keyboardsolona. De är galna snabba och gör en sjukt avundsjuk för att man själv inte kan spela så bra. Texten är bra också.

1. Pull Me Under - Images And Words

Det är självklart att en riktigt episk låt ska vara högst på denna lista. Pull Me Under är så episkt som det bara kan bli. Början bygger upp steg vis med hårdare riff och fler dubbelbas kickar för att sedan fortsätta in med sången. En grym låt som representerar allt som Dream Theater är känt för.

Bubblare:
Självklart finns det fler låtar som jag gillar som A Rite of Passage, Panic Attack, Ytse Jam, The Test That Stumped Them All, The Root of All Evil och Lie. Alla är fantastiska på sitt sätt men inte riktigt lika bra som topp 3.

Vilken är din favorit? skriv i kommentarerna.

En del av er läsare undrar säkert hur jag tänker när jag ger ett betyg till ett album och undrar vilket betyg som är dåligt eller bra. Jag ska nog förhoppnings vis svara på dessa frågor.

0-1/10   Horribelt. Ren öron tortyr.

Ex. Guns n' Roses - Chinese Democracy

1,5-2/10  Riktigt dåligt. Bandet kan mycket bättre. Borde få en spark i skrevet för att ha släppt albumet.

Ex. Judas Priest - Nostradamus

2,5-3,5/10  Dåligt men intentionerna finns. Får jobba lite hårdare till nästa platta.

Ex. Bullet For My Valentine - Fever

4-5/10 Godkänt. Medelmåttigt. Förväntade mig bättre.

Ex. Grave Digger - The Clans Will Rise Again

5,5-6/10 Bra. Gillar det. Kunde dock ha varit bättre.

Ex. Hardcore Superstars - Split Your Lip

6,5-7/10 Bättre. Visar kvalité. Kommer att följa bandet.

Ex. Endeverafter - Kiss or Kill

7,5-8/10 Mycket bra. Så ska ett album låta. Suktar efter mer.

Ex. Katana - Heads Will Roll

8,5-9/10 Väldigt bra. Över förväntan. Kommer med all sannolikhet till årsbästa listan.

Ex. Megadeth - Endgame

9,5/10 Världsklass. Nästintill perfekt. Hårdrock all the way.

Ex. Metallica - Death Magnetic

10/10 Perfekt. Går inte att göra bättre. Måste lyssna igen och igen och igen och igen och .............

Ex. Amon Amarth - Surtur Rising
Judas Priest - Painkiller
Metallica - Master of Puppets
Megadeth - Rust In Peace
Black Tide - Light From Above
Accept - Blood of The Nations
Avenged Sevenfold - City of Evil
Bara för att nämna några

Har du fler frågor så är det bara att kommentera.

Album:
New Era Pt. 1, 2 och 3
Forevermore
Screaming Bloody Murder
The Unseen Empire

Artist:
Derdian
Whitesnake
Sum 41
Scar Symmetry

Releaseår:
2005, 2007, 2010
2011
2011
2011

Antal Låtar:
11, 11, 13
13
14
9

Längd:
55:31, 1:04:14, 1:04:18
1:01:31
48:31
43:06

Total Längd:
4:37:11

Påsklovet är här och med det kommer grönska, godis, ägg, must och en hel massa tid att lyssna på musik. Lika bra då jag har en massa album att lyssna på. Här är ett par utav de album jag har lyssnat på.

Derdian - New Era Pt. 1, 2, och 3

Derdian är ett relativt okänt Powermetal band och enda anledningen till att jag har lyssnat på deras tre fullängdare är för att de gav mig en vänförfrågning i Youtube (Lol och ja, jag har ett youtube konto). Eftersom jag älskar Powermetal så tänkte jag att jag kan ge dem en chans.

Jag recenserar alla tre albumen samtidigt för att de är i princip likadana. Det är också det som är det stora problemet med Derdian. Man har hört den förut. Vi hittar farten, balladerna som inte riktigt slår ut och låtarna som man glömmer lika snabbt som låten tar slut. Jag ska inte säga att jag inte gillar det men det blir bara medelmåttigt. Ingen Wow känsla. Jag kommer nog att fortsätta följa bandet för att "vara en bra YT vän" men det finns bättre band i denna smockfulla genre.

Whitesnake - Forevermore

Here we go again. Whitesnakes elfte album är här. Jag brukar alltid lyssna på de klassiska bandens nya album men det är sällan jag faktiskt gillar albumet. Forevermore gav mig en väldigt positiv överraskning. Låtarna känns som om de har kommit från 80-talet och gjorts om för detta millenium. Det finns något spår som kunde ha varit bättre men albumet är helt klart ett bra album med tanke på att Whitesnake var som störst i 80-talet. De kan än.

Sum 41 - Screamin Bloody Murder

Sum 41 katagoriserar vi in i genren Skatepunk. En genre som var störst i början av 2000-talet. Idag finns det väldigt få band som håller på med det och de som var med och grundade genren har växt upp och skitit i genren. Tänk er det själv, för att spela Skatepunk så är det ganska bra om man är en rebelisk tonåring som sjunger om sin första dejt och hur impopulär man är i college vilket inte riktigt passar en mogen, vuxen artist. Så jag hade mina tveksamheter inann lyssning.

Efter att ha lyssnat på plattan så hör jag inte det band som jag kom ihåg. Ungdomen och farten är borta och det som finns kvar är ett band som inte vet vad de ska göra. Jag hade inte förväntat mig mycket mer men så går det. Ett par spår motbevisar det jag har sagt men det är också allt. Det räcker inte för att rädda albumet.

Scar Symmetry
Flera stora svenska band släpper nya skivor i år och en utav dem är de progresiva och melodiska Scar Symmetry. Förväntningarna var höga inför lyssnings sessionen. När sessionen var slut stänger jag av Spotify med mixade känslor. Visst, Scar Symmetry levererar ännu ett bra album med deras egna stil men är det bättre än senaste plattan? Tycker att 2009 års "Dark Matter Dimensions" faktiskt är snäppet bättre på de flesta sätt. Man ska dock inte vara missnöjd med albumet då det ger det man förväntar sig av bandet. Det finns dock ingen självklar hit som "Noumenon And Phenomenom" eller "Nonhuman Era". Skit samma oavsett hur man ser på det är The Unseen Empire ett grymt album.

Totalt Intryck:

Derdian:
Medelmåttigt. Inget speciellt. Nuff said.

Whitesnake:
Veteranerna kan fortfarande göra bra album. De är inte rädda för att fortsätta med 80-tals stuket vilket gör att albumet blir riktigt bra.

Sum 41:
Nej ingen ny "Still Waiting" eller "Motivation". Sum 41 har växt upp och insett att Skatepunken är död. tråkigt men respektbart.

Scar Symmetry:
Just vad man hade hoppats på. Härliga melodier som fångar uppmärksamhet. Litet steg bak från förgående album dock även om steget är obefintligt litet.

Bästa Låt:

Derdian: Cage of Light

Whitesnake: Love Will Set You Free

Sum 41: Jessica kill

Scar Symmetry: Alpha And Omega

Betyg:

Derdian: 5/10 New Eras

Whitesnake: 7,5/10 Ormringar

Sum 41: 4/10 Skateboards

Scar Symmetry: 8/10 Astronomicons

Den senaste tiden har det gått rätt så bra för mig på nästan alla sätt och vis. Men när det händer massvis med bra grejer på rad så brukar det komma en riktigt dålig grej förr eller senare

Den dåliga nyheten är att Spotify stryper gratistjänsten ännu mer.

Tidigare har de som skaffat musiktjänsten med Spotify open har bara kunnat lyssna på musik 20 timmar i månaden. Nu blir tidsgränsen 10 timmar per månad samt att man bara kan lyssna på en låt 5 gånger per vecka. Anledningen till dessa begränsningar är att man vill att fler ska använda unlimited och premium alltså tjäna mer pengar.

Det där med 20 h/vecka påverkade inte mig då jag hade Spotify free men det med 10 h/vecka kommer att påverka alla som har Spotify free och open. Det suger verkligen. Detta kommer bara att göra att man går tillbaka till illegal nedladdning av musik.

Vad detta gör mot bloggen är att jag kommer med all sannolikhet skriva mindre recensioner men det behöver inte hända. Jag kanske ska försöka fixa Spotify Unlimited som kostar 49 kr/månad annars får jag använda Youtube som lyssningshjälpmedel.

De nya begränsningarna träder in den första Maj men man kommer få chansen att få en 30 dagars fri Spotify premium trial vilket gör att de troligtvis betyder att mina begränsningar börjar den första Juni.

Som sagt. Det suger. Mycket hårt.

Album: Surtur Rising
Artist: Amon Amarth
Releaseår: 2011
Skivbolag: Metal Blade
Antal Låtar: 10
Längd: 48:40

1. War of The Gods
2. Töck's Taunt - Loke's Treachery Part II
3. Destroyer of The Universe
4. Slaves of Fear
5. Live Without Regrets
6. The Last Stand of Frej
7. For Victory or Death
8. Wrath of The Norseman
9. A Beast Am I
10. Doom Over Dead Man

Då var det så äntligen dags för Amon Amarths sjunde studio album namnad efter eld härskaren från underjorden Surt i den nordiska mytologin. Efter senaste skivan var mina förväntningar skyhöga inför detta album. Dags att ge min dom och se om albumet har levt upp till mina förväntningar.

Denna recension hade kommit tidigare om det inte hade varit för copyrights. Jag lyssnar nästan all min musik i spotify och tyvärr är Amon Amarth en utav flera band som har få eller inga låtar med i musiktjänsten. Jag fick där och med ta till plan B. YouTube. Nåja jag fick ju lyssna på plattan tillslut.

War of The Gods blir den låt som öppnar det hela och jag får bara rysningar. Man vet att det är Amon Amarth man hör direkt. Härlig fornnordisk text, bra refränger, sjuka gitarrsolon och mitt i allt detta, lite svenska. Ja mitt i låten kommer någon mystisk röst fram och säger
"Odin tog huvudet och smorde det med örter
som hindrar det från att ruttna
han kvad sina trollsånger över det
så att Mimer åter kunde tala till honom"
Fin touch även om lyssnarna från utlandet inte fattar ett skit.

Sedan kommer "Töck's Taunt - Loke's Treachery Part II". Den hårdaste låten på plattan. Men precis som vanligt så hittar man de sköra delarna i låten. Det är det som gör Amon Amarth till en av de bästa banden jag vet. De är sjukt hårda men kan samtidigt göra det så fruktansvärt vackert.

Tredje låten, "Destroyer of The universe", kör igång och jag får spel. Det är som "Twilight of The Thundergod" igen. Låten kör igång och spränger ens hjärna men fortsätter. Slutresultatet blir att man själv blir en headbangande zombie. det där är äkta Amon Amarth.

Resten av de sju låtarna är också enormt bra på sitt eget sätt och visar både hårdhet och skörhet. Albumet stärker Amon Amarths ställning som det största hårdrocks bandet inom sin kategori.

Totalt Intryck:
Jag trodde aldrig att Surtur Rising skulle nå upp på samma nivå som Twilight of The Thundergod. men jag hade inte bara fel. Albumet var även ännu bättre. ToTT var ett skitbra album men det här slår alla rekord. Det enda som skulle kunna slå detta album är nog en konsert med Amon Amarth. Vi får se när det händer men tills det ska jag headbanga vidare till Surtur Rising. Vill inte säga för mycket men detta album kan vara årets album redan nu.

Bästa Låt:
Destoyer of The universe. Efter att ha hört den låten skulle jag lätt förstöra universum för att höra den låten spelas live. Snäppet sämre än Twilight of The Thundergod men fortfarande jävligt skit bra.

Betyg: 10/10 Eldtursar

En genre som är relativt liten men välkänd inom rock är instrumental musik. Artister och band som bara använder instrument och inte någon sång överhuvudtaget där för det mesta gitarren är i fokus. Detta är en genre som jag gillar skarpt då de bästa kan skapa både fina och vackra låtar men också snabba låtar med galna solon. Jag ska nu ge er de tre som jag tycker är bäst inom denna genre.

3. Buckethead


Mannen ni ser där är ingen vålnad. Det är bara någon med en mask som spelar gitarr medans han har en KFC hink på huvudet. Buckethead är mest känd för sina budskap i låtarna. Allt han gör har en mening och framförs fantastiskt bra. Han har även medverkat i flertalet band bl. a Guns n' Roses. Sedan är han också en jävligt bra shredder.

Bästa låtar:
"Final Wars", "Soothsayer" och "Jordan"

2. Steve Vai


När vi snackar om shredders finns det ingen som slår denna gitarr guru. Steve Vai bemästrar alla möjliga gitarrtekniker och gitarrer. När det kommer till låtarna så spelar gitarren en stor roll då han tänjer gränserna i varje solo och riff. från snabba låtar som "Speeding" till de lite långsammare som "For The Love of God". Försök göra det han gör om ni kan....

Bästa Låtar:
"Speeding", "Get The Hell Out of Here" och "For The Love of God"

1. Joe Satriani


....Men även Steve Vai har varit en elev en gång i tiden. Mannen som lärde Steve att spela guran är en utav de största gitarrvirtuoserna i historien. Mr. Joe Satriani. Förutom att han har lärt upp några utav dagens största rockstjärnor att spela gitarr (bl. a Kirk Hammett från Metallica och David Bryson från Counting Crows) är han en fantastisk gitarr lirare själv. Men det som imponerar mest är hans låt skrivande. Han kanske inte skriver de bästa instrumentala låtarna men han skapar de bästa instrumentala albumen. Varje album har en egen stil som gör den unik. Detta gör att Joe Satriani är den bästa instrumentalisten som finns.

Bästa Låtar:
"Surfing With The Alien", "Satch Boogie" och "God is Crying"

Bubblare
Bland de som missade precis hittar vi den äkta "guitar heron" Steve Ouimette (mest känd för "The Devil Went Down To Georgia" som finns till Guitar Hero 3), An Endless Sporadic och Yngwie Malmsteen.