Recension: Surtur Rising



Album: Surtur Rising
Artist: Amon Amarth
Releaseår:
2011
Skivbolag: Metal Blade
Antal Låtar: 10
Längd: 48:40

1. War of The Gods
2. Töck's Taunt - Loke's Treachery Part II
3. Destroyer of The Universe
4. Slaves of Fear
5. Live Without Regrets
6. The Last Stand of Frej
7. For Victory or Death
8. Wrath of The Norseman
9. A Beast Am I
10. Doom Over Dead Man

Då var det så äntligen dags för Amon Amarths sjunde studio album namnad efter eld härskaren från underjorden Surt i den nordiska mytologin. Efter senaste skivan var mina förväntningar skyhöga inför detta album. Dags att ge min dom och se om albumet har levt upp till mina förväntningar.

Denna recension hade kommit tidigare om det inte hade varit för copyrights. Jag lyssnar nästan all min musik i spotify och tyvärr är Amon Amarth en utav flera band som har få eller inga låtar med i musiktjänsten. Jag fick där och med ta till plan B. YouTube. Nåja jag fick ju lyssna på plattan tillslut.

War of The Gods blir den låt som öppnar det hela och jag får bara rysningar. Man vet att det är Amon Amarth man hör direkt. Härlig fornnordisk text, bra refränger, sjuka gitarrsolon och mitt i allt detta, lite svenska. Ja mitt i låten kommer någon mystisk röst fram och säger
"Odin tog huvudet och smorde det med örter
som hindrar det från att ruttna
han kvad sina trollsånger över det
så att Mimer åter kunde tala till honom"
Fin touch även om lyssnarna från utlandet inte fattar ett skit.

Sedan kommer "Töck's Taunt - Loke's Treachery Part II". Den hårdaste låten på plattan. Men precis som vanligt så hittar man de sköra delarna i låten. Det är det som gör Amon Amarth till en av de bästa banden jag vet. De är sjukt hårda men kan samtidigt göra det så fruktansvärt vackert.

Tredje låten, "Destroyer of The universe", kör igång och jag får spel. Det är som "Twilight of The Thundergod" igen. Låten kör igång och spränger ens hjärna men fortsätter. Slutresultatet blir att man själv blir en headbangande zombie. det där är äkta Amon Amarth.

Resten av de sju låtarna är också enormt bra på sitt eget sätt och visar både hårdhet och skörhet. Albumet stärker Amon Amarths ställning som det största hårdrocks bandet inom sin kategori.

Totalt Intryck:
Jag trodde aldrig att Surtur Rising skulle nå upp på samma nivå som Twilight of The Thundergod. men jag hade inte bara fel. Albumet var även ännu bättre. ToTT var ett skitbra album men det här slår alla rekord. Det enda som skulle kunna slå detta album är nog en konsert med Amon Amarth. Vi får se när det händer men tills det ska jag headbanga vidare till Surtur Rising. Vill inte säga för mycket men detta album kan vara årets album redan nu.

Bästa Låt:
Destoyer of The universe. Efter att ha hört den låten skulle jag lätt förstöra universum för att höra den låten spelas live. Snäppet sämre än Twilight of The Thundergod men fortfarande jävligt skit bra.

Betyg: 10/10 Eldtursar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0