Topplista: de tre bästa Guitar Hero spelen.

Förutom att vara hårdrocks nörd så är jag också fast i TV-spelens värld och det bästa spelet som kan kombinera mina intressen är Guitar Hero och Rock Band. förra veckan meddelade dock Activision att man lägger ner Guitar Hero serien p.g.a att man knappt tjänar pengar på industrin längre. Egentligen inte överaskande med tanke på att det har släppts 12 spel på 5 år men det är samtidigt lite sorligt. Därför ska jag lista de 3 bästa spelen i serien för att minnas den gamla goda tiden då serien inte var utmjölkad.

3. Guitar Hero III: Legends of Rock


Det första GH spelet jag någonsin ägde var GH3 efter att min farsa var på en skidresa utan mig (kompensation FTW) och det var det spelet som fick mig att hänga kvar i serien och genren. Detta var första spelet utan Harmonix (som senare utvecklade Rock Band serien). Spelet hade flera nyheter däribland guitar battles, snyggare grafik, bättre spelmotor men framför allt, kändisgästspel. Kändisarna i spelet var Tom Morello (Audioslave, Rage Against The Machine m.m) och kungen av shredding Slash (Guns n' Roses, Velvet Revolver m.m). Ganska coolt att få chansen att spela som dem men också att kunna spela deras specialskrivna gitarrdueller. Låtlistan i övrigt är grym med bland annat Welcome To The Jungle, The Number of The beast, One, Raining Blood, de tre svenska låtarna I'm In The Band (The Hellacopters), Take This Life (In Flames), Minus Celsius (Backyard Babies) samt också den svåraste låten någonsin. Dragonforce låten Through The Fire And Flames. Riktigt kul spel dock väldigt många svåra låtar.

2. Guitar Hero: Warriors of Rock


Det sista spelet i serien är också ett utav de absolut bästa. Inte nog med att karriär läget (som här kallas för Quest mode) är helt fantastiskt och att grafiken är fantastisk, Låtlistan är den grymmaste någonsin. Med band som Slayer, Children of Bodom, Black Sabbath, Megadeth (3 låtar varav en specialskriven för spelet), Dragonforce, Alter Bridge, Slash, Atreyu, The Hives, Anthrax, Slipknot och Five Finger Death Punch så kan man bara inte misslyckas. Nästintill alla 90+ låtarna som är med i spelet är väldigt roliga att spela på minst ett instrument och hållbarheten är stor i och med att inget musikspel har haft med så många låtar med tidigare i ett och samma spel (utan DLC).

1. Guitar Hero: Metallica


Ganska självklart när man tänker på det va? Metallica har alltid varit på topp tre av mina favoritband genom tiderna så när det väl kom ut att de skulle bli det andra bandet som skulle få sitt eget spel i GH serien (det första var Aerosmith men det spelet var skit) så var det ett måste för mig att skaffa mig spelet. Inte nog med att du känner igen alla låtar och att de är skitroliga att spela utan du spelar som bandet. Ja i spelet uppträder en datoranimerad version av bandet inför en fejkpublik. Är det mer? Ja, förutom Metallica låtarna så har du ungefär 20 fler låtar som kommer från band och artister som Metallica själva har valt ut som bland annat Judas Priest, Diamond Head, Suicidal Tendencies, Slayer, Foo fighters m.m. Sedan uppträder också Lemmy från Motörhead samt King Diamond från Mercyful Fate i spelet. Artister med band som också skulle kunna få ett eget litet mini spel i serien. Mina personliga favoriter i spelet när det gäller att spela låtarna är All Nightmare Long, The Mercyful Fate Medley, Whiplash och Disposable Heroes. Saknar dock ett par låtar i spelet bl.a Ride The Lightning, ...And Justice For All och St. Anger. Så helt klart det bästa spelet i den döda serien.

Sämsta spelet då? Ja både Aerosmith och Van Halen har haft egna spel som var horribla och det mer pop vänliga Band Hero kändes lite onödigt men priset tar ändå Guitar Hero: World Tour. Spelet har usel grafik, väldigt bred men dålig låtlista och det gör det inte bättre av att trummorna som kommer till om du köper band paketet går sönder efter någon månad. rent ut sagt ett för jävligt spel som vi kunde ha varit utan.

Så Guitar Hero vi tackar dig och önskar dig R.I.P. Vi kommer att sakna dig (kanske, då Rock Band är fortfarande vid liv :P)

Recension: Bleeding The New Apocalypse



Album: Bleeding The New Apocalypse
Artist: The Project Hate MCMXCIX
Release år: 2011
Skivbolag: Season of Mist
Antal Låtar: 6
Längd: 1.03.09

1. Iesus Nazarenus, Servus Mei
2. The Shall All Be Witnesses
3. A Revelation of Desecrated Heavens
4. Summoning Majestic Wars
5. The Serpent Crowning Ritual
6. Bring Forth Purgatory

Death Metal är långt ifrån min kopp av te, MEN det finns undantag. Svenska The Project Hate MCMXCIX (som också kallas kort och gott, The Project Hate) är ett av dessa undantag. Ända sedan jag hörde låten "Descend Into The Eternal Pits of Possesion" har jag fullständigt avgudat detta band. Anledningen är att bandet är som Dream Theater  fast mycket hårdare och med bättre sångare. Bandet skapar väldigt episka låtar och blandar det med lugna partier, snabba och hårda delar, growl och en vacker kvinnlig sångröst att toppa det hela med. Nu har bandet släppt sin åttonde fullängdare och jag har lyssnat på den.

Låt er inte luras av att albumet bara innehåller 6 låtar, Kortaste låten klockar in på 8.51 medans den längsta är 13.07 minuter lång. Dessa låtar kräver sin lyssnare då det alltid finns något nytt att hitta när man lyssnar. Men när man väl har lyssnat ett par gånger så märker man vilket slit och vilket jobb det krävs att framföra dessa låtar men framför allt att komma ihåg dem. Det är en av nackdelarna med The Project Hates musik, att lyssnar man inte tillräckligt mycket på låtan så glömmer man av den hyfsat enkelt. Musiken är dock vacker, hård och unik (och låtlängderna gör att man bara njuter ännu mer). Jämnheten är nog det absolut bästa med albumet eftersom det inte finns en enda dålig låt. Mer finns det nog inte att säga om albumet och det är bara bra. Kortfattat och mållöst är bättre än långfattat då man har hittat mycket fel.

Totalt intryck: Ja albumet är näst intill perfekt. Det enda jag saknar är att det skulle kunna få plats med en eller två låtar till och att albumet hade behövt en låt som definitivt stod ut i mängden. Annars är "Bleeding The New Apocalypse" grymt bra med sin fantastiska jämnhet och episka låtar. Om du inte är ett fan av Death Metal musik men älskar progresiva, episka låtar så skulle jag rekommendera dig att ge detta album (och band) en lyssning.

Bästa Låt: Sjukt svårt att säga i och med att alla låtar är grymma men den som är bäst är den låt som skiljer sig mest från de andra. Den låten är "The Shall All Be Witnesses"

Betyg: 9,0/10 Apokalypser

Årslista 2010

Ja jag vet att denna lista är sen men jag började bloggen efter 2011 intåg så bättre sent än aldrig. I mina årslistor (nuvarande och framtida) kommer att innehålla 3 delar. Bästa Omslag, Bästa album och Bästa Låt. ska vi börja? då kör vi.

Bästa Omslag
3. Avenged Sevenfold - Nightmare


2. Iron Maiden - The Final Frontier


1. Swashbuckle - Crime Always Pays


Nej, Swashbuckle vinner inte p.g.a de nakna brudarna i bakgrunden. De vinner för att de har allt som jag söker i ett albumomslag. Det berättar vad albumet handlar om (pirater om ni inte fattade det), albumtitel och bandnamn passar bra in i omslaget, detaljrikt, bandets maskot är med men framför allt, det ser jävligt snyggt ut.

Bästa Album.

5. Raubtier - Skriet Från Vildmarken

Sveriges svar på Rammstein levererar ett tungt sound på svenska. Skriet Från Vildmarken är en skitbra efterföljare till debuten Det Finns Bara Krig. Fortsätt med det ni så kanske ni blir lika stora (om än inte större) som Rammstein.

4. Helloween - 7 Sinners

Jag hade inga höga förhoppningar på 7 Sinners men albumet överaskade mig väldigt positivt. Kanske Helloween är på väg mot ännu en storhetstid som med Keeper Of The Seven Keys serien?

3. Blind Guardian - At The Edge Of Time

Jag har inte kännt bandet så länge men vad jag har hört så var Blind Guardian som bäst vid slutet av 90-talet och att deras album  från 2000-talet har varit dåliga. At The Edge Of Time är allt annat än dåligt. Fart från början till slut och det avslutas med singeln "A Voice In The Dark" som är sjukt bra.

2. Iron Maiden - The Final Frontier

Somliga säger att Iron Maiden suger nu och att de var bättre i 80-talet. Jag säger att de personerna är idioter och inga riktiga Maiden fans. De utvecklas med tiden och gör det grymmt. Jag kan hålla med om att 80-talets Maiden var riktigt bra och att de kan behöva mer fart men är det progresivt de vill köra så låt Maiden köra progresivt. Albumet i sig är typiskt Maiden. Är du ett äkta fan så kommer du att älska det.

1. Accept - Blood Of The Nation

Va? Har Udo återförenats med sitt gamla band? Nej men det låter som det. Mark Tornillo låter väldigt likt och som om inte det vore nog så ger Accepts comeback album en jämnhet jag aldrig skådat tidigare. Det finns inte en enda dålig låt på plattan. Så kortfattat kan jag säga att Accept är tillbaka och de är tillbaka i eliten där de hör hemma. Helt klart 2010 års bästa album.

Bästa Låt
10. Cellout - Set Things Straight
Debut band som slog mig med häpnad. har fortfarande låten i hjärnan.
9. Engel - Sense The Fire In Flames junior levererar härlig musik. Inte riktigt In Flames men det äger ändå.
8. Avantasia - Stargazers 9.33. Det är låtens längd. Och ändåså håller den ihop fruktansvärt bra.
7. Helloween - Are You Metal? Nå är du? Älskar man den här låten så är svaret HELL YEAH!!!!!!
6. Slash - Nothing To Say (Feat. M.Shadows) Slash solodebut var en besvikelse men denna låt får en att glömma resten av albumet.
5. Raubtier - Lebensgefahr Hårt, snabbt och på svenska. Bra recept till en assbra låt.
4. Avenged Sevenfold - Nightmare Låtuppbyggnaden är komplett. Sedan flyter det bara på.
3. Megadeth - Sudden Death Denna låt släpptes till TV-spelet Guitar Hero: Warriors of Rock. Trots den galna gitarren så är låten riktigt bra och hyfsat djup. Äkta Megadeth.
2. Holy Grail - Fight To Kill Har ni inte hört talas om detta band? det borde ni göra för att de är så jävla bra. Första gången jag hörde låten höll jag på att skita på mig. Så bra var den. Kommer säkert bli framtida superstjärnor.
1. Blind Guardian - A Voice In The Dark Jag snackade innan om låten i bästa album listan och det är inte konstigt. Låten är enligt mig komplett. Den är lång, snabb, oförutsägbart, har gitarr solon, coola riff och artister som framför den fantastiskt. Klar vinnare som 2010 års bästa låt.

Vill ha en längre lista av 2010 års bästa låtar? Hoppas då att ni har Spotify för här kommer den (Holy Grail - Fight To Kill finns inte i Spotifys bibliotek. Därför går det inte att spela den. Sök på Youtube istället.)
best of 2010 songs

Kommer att göra detta varje år (då i utsatt tid ;))

Recension: Halford IV: Made of Metal



Album: Halford IV: Made of Metal
Artist: Halford
Release år: 2010
Skivbolag: Metal God Entertainment
Antal låtar: 14
Längd: 1.02.44

1. Undisputed
2. Fire And Ice
3. Made of Metal
4. Speed of Sound
5. Like There's No Tomorrow
6. Til The Day I Die
7. We Own The Night
8. Heartless
9. Hell Razor
10. Thunder And Lightning
11. Twenty-Five Years
12. Matador
13. I Know We Stand A Chance
14. The Mower

Jag har inte gjort ett blogg inlägg på två veckor. Anledningen är enkel. Jag var på semester i Dominikanska Republiken där jag bara låg på solstolen och latade mig men också då och då gick med min familj ut på stan och träffade locals (befolkningen lyssnar mest på Merengue, Reggae och RnB. Ingen hårdrockare så långt ögat kunde nå). I denna semester tog jag också min tid att lyssna på Rob Halfords fjärde album med sitt soloprojekt via en av farsans kompisars Ipod. Jag hade gärna velat lyssna på albumet tidigare men Spotify har inte albumet upplagt :(.

Om man har någon som helst intresse av hårdrock så vet man vem Rob Halford är. Han är sångare i legendargruppen Judas Priest och har en så unik röst så att jag skulle kunna ge min vänstra arm (och kanske mer) för att få låna den rösten i en månad.

Nä nu ska vi nog börja snacka om albumet. Första spåret "Undisputed" visar direkt vad Halford vill. Att man vill spela härlig hårdrock med så lite Judas inflytelse som möjligt vilket jag tycker är helt rätt. När vi kommer till titelspåret börjar genialiteten visa sig. Låten är väldigt enkel med ett tungt riff och en refräng som sätter sig, mer behövs inte för att skapa en kanon låt. "Speed of Sound" kommer efter men här är det nästan så enkelt så att det är stöld. Låten är väldigt lik Judas Priests "Electric Eye" men det behöver inte vara en dålig sak. Jag gillar faktiskt när nya låtar låter som gamla klassiker. "Til The Day I Die" får också mycket av min uppmärksamhet för att här är det stabilt, här växlas tempo och man bara njuter från country introt till det tunga avslutet. Jag skulle kunna prata om alla de andra spåren tills jag får fullständig skrivkramp men jag väljer att jag bara ska skriva om singeln "The Mower" till sist. Låten gör mig tvetydig. Jag älskar när Halford kör Painkillerstuket med sin röst men själva melodin är svår att älska och kräver sin lyssnare. "The Mower" ger dock albumet ett värdigt avslut och bra variation till albumet.

Totalt Intryck:
Albumet håller ihop väldigt bra och The Metal God visar att han inte är slut förens om ett väldigt bra tag. Jag hade kanske förväntat mig mer Judas i låtarna men jag har inte lyssnat på de andra tre albumen och i och med det inte fått någon uppfattning om vilken musik bandet spelar. Jag ska lyssna på de andra albumen och jag ser väldigt fram emot det.

Bästa Låt:
Skitsvärt att säga då det finns flera klockrena kandidater men titelspåret vinner för att den är så enkel. Den behöver inga onödigt svåra riff eller andra krångligheter. Sen kan du också sjunga med i refrängen efter bara ett par lyssningar.

Betyg: 8,5/10 Metal Gods

RSS 2.0