Recension: Halford IV: Made of Metal



Album: Halford IV: Made of Metal
Artist: Halford
Release år: 2010
Skivbolag: Metal God Entertainment
Antal låtar: 14
Längd: 1.02.44

1. Undisputed
2. Fire And Ice
3. Made of Metal
4. Speed of Sound
5. Like There's No Tomorrow
6. Til The Day I Die
7. We Own The Night
8. Heartless
9. Hell Razor
10. Thunder And Lightning
11. Twenty-Five Years
12. Matador
13. I Know We Stand A Chance
14. The Mower

Jag har inte gjort ett blogg inlägg på två veckor. Anledningen är enkel. Jag var på semester i Dominikanska Republiken där jag bara låg på solstolen och latade mig men också då och då gick med min familj ut på stan och träffade locals (befolkningen lyssnar mest på Merengue, Reggae och RnB. Ingen hårdrockare så långt ögat kunde nå). I denna semester tog jag också min tid att lyssna på Rob Halfords fjärde album med sitt soloprojekt via en av farsans kompisars Ipod. Jag hade gärna velat lyssna på albumet tidigare men Spotify har inte albumet upplagt :(.

Om man har någon som helst intresse av hårdrock så vet man vem Rob Halford är. Han är sångare i legendargruppen Judas Priest och har en så unik röst så att jag skulle kunna ge min vänstra arm (och kanske mer) för att få låna den rösten i en månad.

Nä nu ska vi nog börja snacka om albumet. Första spåret "Undisputed" visar direkt vad Halford vill. Att man vill spela härlig hårdrock med så lite Judas inflytelse som möjligt vilket jag tycker är helt rätt. När vi kommer till titelspåret börjar genialiteten visa sig. Låten är väldigt enkel med ett tungt riff och en refräng som sätter sig, mer behövs inte för att skapa en kanon låt. "Speed of Sound" kommer efter men här är det nästan så enkelt så att det är stöld. Låten är väldigt lik Judas Priests "Electric Eye" men det behöver inte vara en dålig sak. Jag gillar faktiskt när nya låtar låter som gamla klassiker. "Til The Day I Die" får också mycket av min uppmärksamhet för att här är det stabilt, här växlas tempo och man bara njuter från country introt till det tunga avslutet. Jag skulle kunna prata om alla de andra spåren tills jag får fullständig skrivkramp men jag väljer att jag bara ska skriva om singeln "The Mower" till sist. Låten gör mig tvetydig. Jag älskar när Halford kör Painkillerstuket med sin röst men själva melodin är svår att älska och kräver sin lyssnare. "The Mower" ger dock albumet ett värdigt avslut och bra variation till albumet.

Totalt Intryck:
Albumet håller ihop väldigt bra och The Metal God visar att han inte är slut förens om ett väldigt bra tag. Jag hade kanske förväntat mig mer Judas i låtarna men jag har inte lyssnat på de andra tre albumen och i och med det inte fått någon uppfattning om vilken musik bandet spelar. Jag ska lyssna på de andra albumen och jag ser väldigt fram emot det.

Bästa Låt:
Skitsvärt att säga då det finns flera klockrena kandidater men titelspåret vinner för att den är så enkel. Den behöver inga onödigt svåra riff eller andra krångligheter. Sen kan du också sjunga med i refrängen efter bara ett par lyssningar.

Betyg: 8,5/10 Metal Gods

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0