sharkruisher

Band: Slayer
Speltid: Ca 50 min
Plats: Ullevi, Göteborg
Publik: Ca 40 000 pers
Medlemmar:
Tom Araya. Bas och sång
Kerry King. Gitarr
Gary Holt. Gitarr (Ersättare för Jeff Hanneman som har blivit utsatt för ett köttätande virus)
Dave Lombardo. Trummor
Spellista:
Disciple
War Ensemble
Postmortem
Hate Worldwide
Mandatory Suicide
Chemical Warfare
Snuff
South of Heaven
Raining Blood
Black Magic
Angel of Death

Slayer skapades av de gamla barndomsvännerna Kerry King och Jeff Hanneman 1981. Året efter tillkommer även Dave Lombardo och Tom Araya. Dessa fyra har följt med sedan starten (även om Lombardo har hoppat av och kommit tillbaka mellan 1992-2001). Slayers stora genombrott kom 1986 med deras tredje fullängdare Reign In Blood, ett album som fullständigt chokade musikbranschen på den tiden p.g.a sin brutalitet. Bandet har sedan starten inte ändrat sig varken uppsättning, musikskrivande eller attityd. Detta gör Slayer till ett utav de mest konsekventa banden som finns.

Jag såg Slayer i Sonisphere förra året så jag visste vad som skulle komma. Mycket ös, fart och ett ljud som skulle orsaka en egen jordbävning. Jag tänker dock hålla mig kortfattad då jag har väldigt liten koll på Slayers låtar.

Disciple öppnade showen och redan här visar bandet vad de går för. Även om Holt inte är lika framträdande som Hanneman och King inte får headbanga längre p.g.a sin ryggskada så bjuder de på ett jäkla ös ändå. Slayer är inte ett band man borde sjunga allsång med men sådant kommer i War Ensemble. Bra att det kommer någon gång under konserten i alla fall. Öset fortsätter genom Postmortem, Hate Worldwide och Mandatory Suicide men sedan ökar bandet ännu ett litet snäpp i Chemical Warfare. Snuff fortsätter sedan där Holt och King verkligen visar upp sina gitarrfärdigheter. South of Heaven var också bra. Raining Blood är deras största hit och de gjorde det sjukt bra men varför lämnade de avslutningssolot? Avslutningen blir en enda lång njutning i Black Magic och Angel of Death, särskilt när Araya gör det där enorma skriket. Efter låtarna ber Araya publiken att le då han tar kort på publik massan. Undrar om jag kom med?

Totalt Intryck:
Precis som förra året får du musiken intryckt i trumhinnan tills du blir döv. Men man måste ändå medge att Slayer är ett sådant band som bara blir bättre live. Jag hade inte hört flertalet utav låtarna innan konserten men jag kommer definitvt att kolla in mer om Slayers historik.

Bästa Låtar:
Chemical Warfare och Angel of Death

Betyg: 8,5/10 Disciples