sharkruisher

Band: Metallica
Speltid: Ca 2 timmar
Plats: Ullevi, Göteborg
Publik: Ca 55 000 pers
Medlemmar:
James Hetfield. Sång och gitarr
Kirk Hammett. Gitarr
Lars Ulrich. Trummor
Robert Trujillo. Bas

Spellista:
Hit The Lights
Master of Puppets
The Shortest Straw
Seek & Destroy
Welcome Home (Sanitarium)
Ride The Lightning
The Memory Remains
All Nightmare Long
Sad But True
The Call of Ktulu
One
For Whom The Bell Tolls
Blackened
Fade To Black
Enter Sandman

Extranummer:
Am I Evil? (med Anthrax och Megadeth)
Damage Inc.
Creeping Death

Metallica behöver inte en närmare introduktion igentligen så låt oss skipa den för att fokusera på själva uppträdandet.

Första gången jag såg Metallica var 2007, året innan de släppte Death Magnetic. Efter konserten var jag såld. Jag blev ett Metallica fan for life. Det var så sjukt bra så jag inte trodde att det kunde bli bättre. Så ni förstår säkert att mina förväntningar var skyhöga.

Som alla andra Metallica konserter småstartas det hela med titel spåret till Den onde, den gode, den fule och lite filmklipp för att komplettera det hela. Sedan brakar det igång med cree... whoops det var tydligen Hit The Lights. Vanligtvis är Creeping Death start låt men här chokar Metallica en fullständigt. Men bryr man sig? Nej då för de utför Hit The Lights med en sju jäkla fart så man glömmer bort allt som varit tidigare och fokuserar fullt på nuet. Sedan kommer deras svar på "Fear of The Dark", Master of Puppets. Som vanligt gör bandet det fruktansvärt bra och publiken är hela tiden med och sjunger men jag tycker att det är lite synd att den kom så tidigt. Helst vill jag ha sådana låtar i mitten av konserten eller slutet. 80-tals festen fortsätter med The Shortest Straw. En låt som Metallica gör den genialiskt brutalt. Pyrotekniken kommer in i Seek & Destroy. Hettar upp en redan överkokt tillställning. Gåshuden blir större när man kör Welcome Home (Sanitarium) särskilt när dagens största allsång kommer på plats. Trodde man att bandet hade gjort sig av med allt sitt krut redan här så hade man väldigt fel. I Ride The Lightning ökas farten till ljusets hastighet och headbangingen kommer av en impuls. Levereringen gör bandet utomordentligt. The Memory Remains är härnäst och även om det inte är min absoluta favvo låt så får man ju ändåså gåshud. Allsången efter sista refrängen håller på längre än själva låten. Sedan körs enda låten från 2000-talet All Nightmare Long. Jag blev skitglad när den kördes för att det är min favorit från senaste plattan Death Magnetic. Bandet gjorde den i lite mer thrashig version denna gång. Lät jäkligt bra. Tills den punkten hade bandet skippat den svarta plattan tills nästa låt Sad But True. Inte min favorit men den passar väldigt bra live. Efter ett litet bas solo av Trujillo börjar The Call of Ktulu. Själv är jag negativ över instrumentallåtar i liveframträdanden men här visar Metallica att de är inga nybörjare på konsertscenen. Låten utförs så perfekt, så magnifikt, så vackert, så sjukt bra att jag ett tag tror att Ktulu verkligen kommer att komma upp bakom scenen väckt från sin sömn för att förstöra världen. På storbildsskärmarna kommer sedan krigsbilder och det karaktäristiska helikopterljudet får publiken att jubla då de vet att One kommer och precis som med de andra låtarna denna kväll gör bandet den fruktansvärt grymt bra. For Whom The Bells Tolls följer därefter. Själv tycker jag att låten i sig är tråkig men live får den verkligen med en direkt. Huvudshowen avslutas med supervackra Fade to Black, Stenhårda Blackened och klassiska Enter Sandman (med allsång förstås). Extranummret börjar med det jag har väntat på hela Big 4 konserten. Ett uppträdande med alla Big 4 banden... minus Slayer. Tydligen hade låten ändrats i sista sekunden så Slayer valde att skippa uppträdandet och åka till hotellet istället. Iallafall 3/4 utav The Big 4 spelade tillsammans Diamond Heads klassiker Am I Evil?. Svaret är självklart. Yes and you're awesome too. Det var också trevligt att se banden efteråt och kramas och le. Ett fint hårdrocks ögonblick. James leker sedan med publiken och försöker få dem att tro att konserten är slut. Men publiken ville annat. Metallica avslutar spelningen med Damage Inc. och Creeping Death, kul att se den annars vanliga startlåten som avslutning istället.

Totalt Intryck:
Jag tyckte att Metallica var bra 2007 på Stockholm Stadion men det var INGENTING jämfört med det här. Vilken glöd, vilken intensitet, vilken låtlista! Jag gillar verkligen att de har tagit bort balladerna The unforgiven och Nothing Else Matters då jag tycker att de inte passar live. Även publiken var i sitt esse och gjorde denna kväll fullständigt oförglömmlig. GÅR FANIMEJ INTE ATT GÖRA BÄTTRE!

Bästa Låtarna:
Alla låtarna var fantastiska men bäst var nog Master of Puppets, Ride The Lightning och The Call of Ktulu.

Betyg: 10/10 Metallifuckingca!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!