Recension: Guitar Hero



Spel: Guitar Hero
Konsol: Playstation 2
Releaseår: 2005
Utvecklare: Harmonix
Genre: Musikspel

Jag hade ett spel i GH-serien kvar i min samling och ironiskt nog var det det första spelet som jag saknade. Guitar Hero är spelet som skapade ett helt nytt sätt att spela TV-spel. Du fick känna dig som en rockstjärna med din plastgitarr i din soffa.

Anledningen till att jag skaffade detta spelet så sent är för att jag har hört rykten om spelet. Dåliga rykten. Så jag väntade med att skaffa det men när jag hittade spelet på begagnat hyllan för under hundralappen så kunde jag inte motstå det längre jag var tvungen att testa den och se om ryktena var sanna.

Det finns två lägen du kan spela. Antingen spelar du karriär läget där du rockar i olika arenor för att öka din status och låsa upp fler gitarrer, karaktärer och låtar eller så spelar du quickplay läget där du bara spelar låtar (ifall du inte lyckas komma något längre i karriär läget t.ex). Jag kör igång karriär läget där du får välja på en handfull karaktärer. Allt från punkaren Johnny Napalm till metal killen Axel Steel. Sedan väljer du också en gitarr som karaktären ska ha. Till början finns bara två st. En Gibson och en annan som jag har glömt vilket märke det är. När du har gjort de valen är du redo att rocka. Du börjar din karriär i ett liten scen i någon bar och får 5 låtar att välja på. Utav de 5 låtarna måste du klara 4 utav dem (5 om du spelar Hard och Expert) för att ta dig till nästa steg i karriären. Klarar du av alla låtar och nivåer så blir du en legend och öppnar upp en special gitarr (en för varje nivå).

Totalt finns det 47 låtar i spelet varav 30 finns med i karriär läget. Dessa låtar är väldigt eller relativt kända låtar som Cowboys From Hell, Bark At The Moon, Symphony of Destruction och Smoke On The Water. Enda problemet med de låtarna är att alla är covers... ganska dåliga covers. Oftast hör man inte sången och gitarren låter ibland som om den vore från en helt annan låt. De resterande 17 låtarna är inga covers men det är låtar från band som har medlemmar som jobbar i Harmonix. Med andra ord helt okända artister. Totalt sett är merparten utav låtarna ändåså roliga att spela så det gör inte så mycket att de antingen är okända eller covers.

Det stora problemet med spelet är själva spelmotorn. I spelet finns det något som heter Hammer ons och pull offs. Dessa noter ska man kunna trycka på utan att använda strängaren. Enda problemet i Guitar Hero är att man måste träffa dessa noter så exakt på millisekunden så att det nästan blir omöjligt. Detta leder till att man måste stränga nästintill varenda not i spelet. Lite irriterande men det ger mer utmaning om man är en fullblodig expert.

Totalt Intryck:
Detta spel slår inte resten av spelen i serien (kanske GH:Aerosmith och GH:World Tour) men man ska också komma ihåg att det är det första spelet i serien. Det är väldigt sällan man lyckas på första försöket. Bristerna är självklara dock. HO/PO som inte funkar som de ska, låtar som är covers samt okända och det faktum att det inte finns ett träningsläge. Men det är faktiskt ett jäkligt bra partyspel.

Bästa Låtarna:
Bark At The Moon, Cowboys From Hell och Cheat On The Church (av Graveyard BBQ)

Betyg: 6/10 Frankensteins

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0