sharkruisher

Bok: The Dirt: Bekännelser från världens mest ökända rockband
Författare: Neil Strauss
Releaseår: 2001 (första upplagan)
Sidor: 576 sidor

Shit min första bokrecension. Nåja någon gång måste vara den första. The Dirt handlar om äventyren och galenskaparna om hårdrocksbandet Mötley Crüe. Här får vi följa bandet från början då de spelade i små klubbar i Los Angeles förorter till nutid då de är världsstjänor. För er som icke vet vilka som ingår i bandet så är det sångaren Vince Neil, Gitarristen Mick Mars, Bassisten och låtskrivaren Nikki Sixx samt trummisen Tommy Lee. Boken är indelade i delar som innehåller kapitel. Varje kapitel är historier från en utav medlemmarna eller andra (managers, skivbolagschefer och förre sångaren John Corabi).

Boken börjar i den tid då bandmedlemmarna var ungdomar och inte hade träffat varandra. Sedan utvecklas historien till när de träffar varandra, bildar bandet, börjar slå sig in i branschen, första skivkontraktet, genombrottet och när de blir världsstjärnor. Då är historien ljus där bandet bara handlar om musik, alkohol, droger, brudar och sönderthrashade hotellrum. Men ju längre in i boken man kommer desto mörkare blir sagan då bandmedlemmar slutar, hamnar i fängelse med mera. Det är massa fänglslande historier i boken och man får inte bara en inblick utan två, minst. man blir inte bara fängslad i boken utan att bandet har upplevt allt detta som har skrivits. Man drömmer själv om att någon dag i framtiden att leva som en rockstjärna men de har upplevt det. De har varit med om allt och ändå så överlevt och berättat om det. Efter dessa upplevelser hade nog ingen normal människa varit vid liv. Lever bandet fortfarande så här? Troligen inte men man hör då och då att de har gått tillbaka till sina vanor. Som sagt, man kan inte lära en gammal hund att sitta.

Totalt intryck: Ett jävla jobb att både göra och läsa boken. Boken innehåller en massa sjuka historier och beskriver bandets historia lika väl som bandet kan förstöra ett hotellrum. Jag är ingen läsare till vardags men jag kan definitivt rekommendera denna bok till alla hårdrockare bara på grund av bandets rykte. Den enda som jag bara skulle kunna tänka mig ha levt hårdrockslivet galnare är nog Lemmy Kilmister (Ska nog försöka läsa den biografin också). Så kortfattat, en skitbra bok.

Bästa Del: Den delen som nog chockade mig mest var när bandet turnerade med Ozzy Osbourne. Visst har bandet gjort en del galna grejer men det var inget jämnfört med the prince of darkness. under turnen så drack han sitt eget (och andras) urin, snortade myror upp i näsan som om det vore koks och sätta sig själv i brand. Men det sjukaste var att när hans fru, Sharon Osbourne, var med under en liten del av turnen så var han som en mönster make, totalt tvärtemot vad en hårdrockare var. Vill ni veta mer om denna historia får ni läsa boken själva.

Betyg: 8,5/10 koksremsor