sharkruisher

Artist: Linkin Park

Album: Living Things

Releaseår: 2012

Skivbolag: Warner

Antal Låtar: 12

Längd:  37:01

Joseph Hahn - DJ

Rob Bourdon - Trummor

Phoenix (Dave Farrell) - Bas

Chester Bennington - Sång

Mike Shinoda - Sång, Gitarr

Brad Delson - Gitarr

 

1. Lost In The Echo

2. In My Remains

3. Burn It Down

4. Lies Greed Misery

5. I'll Be Gone

6. Castle of Glass

7. Victimized

8. Roads Untraveled

9. Skin To Bone

10. Until It Breaks

11. Tinfoil

12. Powerless

 

Ända sedan debuten år 2000 har Linkin Park varit ledande i genren Nu-metal med sin blandning av tunga gitarrer, electronica och rap. Men på senare dagar har electronican tagit mer och mer över bandets musik och lämnat ganska så otäcka spår efter sig.

 

Nu är det 2012 och bandets femte album är här. I och med detta släpp ställer jag ett ultimatum till Linkin Park. Visa åtminstonde lite av era rötter, det som var bra med er musik, annars kan ni glömma att jag lyssnar på er igen (åtminstonde nytt material). Jag gillar i och för sig inslaget med electronica men när det väl tog över som det gjorde i deras senaste album, A Thousand Suns, blev det bara för mycket.

 

En annan sak som gjorde att jag hatade A Thousand Suns är att sångarna, Mike Shinoda och Chester Bennington, inte fått ut max av sina röster. Chester är en utav de bästa sångrösterna inom hårdrocken när han kör på max och Mike är en duglig rappare som tar exakt rätt mängd av plats men i senaste albumet försvann båda sångarna lite väl mycket. Det vill jag inte att det ska hända igen.

 

Albumet börjar ganska så kommersiellt med singeln Burn It Down och troligtvis kommande singlar Lost In The Echo och In My Remains. Tre låtar som beskriver hur bandet ligger till idag ganska så bra. Det är väldigt tilltalande låtar men enormt långt ifrån vad bandet egentligen kan. Jag kan helt klart lyssna på dem men det är väl inga låtar som kommer gå varma på mina högtalare precis. Det kan man dock säga om tre utav de kommande fyra låtarna istället. Lies Greed Misery, I'll Be Gone och Victimized är så som Linkin Park ska låta. Här får gitarrerna äntligen komma fram i rampljuset samtidigt som sångarna försöker nå maxgränsen på deras kapacitet. Synd bara att den bästa låten, Victimized, enbart är 1:46 minuter lång.

 

De sista låtarna i Living Things visar tyvärr det som i princip har förstört Linkin Park som hårdrocksband. Mer parten utav dessa låtar är lugna låtar som får mig att vilja slå in skip knappen. Ända sedan Linkin Park fick en jätte hit i låten Numb har man försökt att återskappa succen och misslyckats varenda gång. Snälla, gör mindre låtar utav denna typ och gör låtar som känns äkta och inte påtvingade. Det lär med all sannolikhet inte hända men man kan alltid hoppas.

 

Så har bandet gått tillbaka till rötterna och återfått mitt förtroende? Nja, förtroendet är någorlunda tillbaka och bandet är på god väg tillbaka till sitt hårda förflutna. Men de är inte där än. Living Things är bättre än vad jag hade förväntat mig och hade det inte varit för den lugna avslutningen hade albumet varit en kandidat till årsbästa listan. Jag är dock nöjd med Living Things som är det bästa albumet sedan Meteora. Men det kan bli bättre.