Album jag ser fram emot 2011

Nu är det nytt år och då vet man inte vad som komma skall. Förra året hände det till exempel att Mike Portnoy lämnade Dream Theater, A7X släppte nytt album trots trummisen The Revs död i slutet av 2009, Accepts lyckade comeback och Ronnie James Dios död i magcancer. Jag ser dock fram emot 2011 då det erbjuder flera stora skivsläpp från grymma artister.

Black Tide - S/T

Debuten Light From Above är en av de bästa albumen jag har hört någonsin och att Black Tide ska släppa nytt i år får det bara att smälta i min mun. Men jag har min oro då bandet har sagt att det nya albumet inte kommer att vara lika fartfyllt som debuten så jag hoppas att de inte blir som Bullet For My Valentine och gör låtar som även skulle passa pop lystnarna utan att de fortsätter i samma stil som innan.

Amon Amarth - Surtur Rising

Fy fan vad jag älskade Twilight Of The Thundergod (både album och låt) och jag hoppas att Amon Amarth fortsätter sin lyckade vikingafärd bland de stora. Om Surtur Rising bara blir en fjärde del så bra som förra albumet så blir jag ändåså skitnöjd.

Hammerfall - inget namn annonserat

Hammerfall är anledningen till att jag kom in i Hevy Metal musiken så när ett nytt album blir utannonserat så blir jag väldigt förväntansfull. Senaste albumet var riktigt bra och om Hammerfall gör ett lika bra album som de krossade Lars-Kristerz i Fångarna På Fortet så kommer det blir ett skitbra album.

Children Of Bodom -Relentless Reckless Forever

När det gäller sån här typ av musik så är det bara CoB som jag fullständigt följer ochnär deras nya album utannonserades så blev jag ganska glad. CoB måste hitta tillbaka till sin musilaliskt fantastiska sida för att göra ett kanonalbum men jag blir nog hyfsat nöjd oavsett vad.

In Flames - inget namn annonserat

Probably the best band in the world? Hell yeah. De svenska veteranerna är grymma och jag kan inte vänta tills deras nya album kommer. Förra albumet var fantastiskt och det nya albumet kommer med all sannolikhet bli det med.

Five Finger Death Punch - inget namn utannonserat

Som jag skrev i min recension om bandets senaste album så ser det väldigt lovande ut. 5FDP är ett utav mina nya favoriter och jag hoppas på att de fortsätter med sin stil i sitt nya album.

Har ni något nytt album som kommer 2011 och som ni ser fram emot? Skriv en Kommentar om det så ska jag försöka lyssna på det albumet och kanske ge en recension.

Recension: Elysium (2011)



Album: Elysium
Artist: Stratovarius
Release år: 2011
Skivbolag: Playground
Antal låtar: 9
Längd: 56.35

1. Darkest Hours
2. Under Flaming Skies
3. Infernal Maze
4. Fairness Justified
5. The Game Never Ends
6. Lifetime In A Moment
7. Move The Mountain
8. Event Horizon
9. Elysium

Stratovarius har alltid varit ett av mina favorit band inom Power Metal genren och nu är de här med deras trettonde fullängdare. För er som inte vet, Elysium är ett evigt paradis i den grekiska mytologin där de modiga och segervisa får sin sista vila. Där hade nog trummisen Jörg Michael hamnat om han hade förlorat kampen mot cancern (vilket han vann :D)

När det gäller Power Metal och albumomslag så funkar de två alltid ihop och Elysium ger oss ett superbt exempel på det. Vackert omslag som innehåller en fågel (Pelikan eller albatross vet ej), ett vatten landskap och Polaris stjärnan som vi känner igen från det förra albumet.

Själva albumet börjar med singeln Darkest Hours som vissar härlig Power Metal känsla och har en slagkraftig refräng men man känner samtidigt att det kunde ha varit bättre. Efter det så försvinner Powern i Metallen. Albumet är mer utvecklad än tidigare upplagor och låtarna är lyriskt fantastiska men det är inte samma Stratovarius som vi har lärt att känna. Jag kan ha fel men jag känner att bandet blir lite av Power Metallens svar på Iron Maiden. Att ju längre karriären går desto mer proggresivt blir bandet och musiken utvecklas till allt utom tre minuters låtar med fart och slagkraftiga refränger. Det behöver inte vara en dålig sak men det tar tid att smälta musiken. Ett perfekt exempel är titelspåret som är över 18 minuter långt och uppdelat i tre delar. Man märker skillnaderna i de olika delarna men 18 minuter? Hade det inte varit bättre då med att dela upp delarna till tre enskilda låtar? 18 minuters låtar är lite mer av Dream Theaters stil.

Totalt Intryck:
Sämre än Polaris men Elysium visar att bandet fortsätter att utvecklas och vidga deras vyer. Albumet är inte fantastiskt men inte jättedåligt. Det jag saknar mest är mer power vilket saknas i flera låtar. Det skulle inte skada heller att dela titelspåret upp i tre låtar så att det inte blir lika segdraget.

Bästa Låt:
The Game Never Ends. Enormt vacker text om människans miljöförstöring och en melodi som är väldigt typiskt Stratovarius. Med andra ord en näst intill perfekt kombination av text och musik.

Betyg: 5,5/10 Polaris stjärnor

Recension: War is The Answer (2009)



Album: War Is The Answer
Artist: Five Finger Death Punch
Release år: 2009
Skivbolag: Prospect Park
Antal låtar: 13
Längd: 45.04

Låtlista:
1. Dying Breed
2. Hard To See
3. Bulletproof
4. No One Gets Left Behind
5. Crossing Over
6. Burn It Down
7. Far From Home
8. Falling In Hate
9. My Own Hell
10. Walk Away
11. Canto 34 (Instrumental)
12. Bad Company
13. War Is The Answer

5FDP håller nu på med inspelning av sitt tredje studio album och eftersom jag inte har haft tid att lyssna på deras tidigare två så tog jag mig tiden nu för deras senaste. Första gången jag hörde bandet var tack vare TV- Spelet Rock Band (Där hittar jag flera utav nya låtar och artister lol) där singeln Hard To See finns med.

Omslaget är snyggt och förklarar väl vad albumet handlar om. Krig och att det är det enda som kan lösa problem. Jag tycker också att maskoten är riktigt snygg och passar bra med i temat (särskilt med den där Uncle Sam posen).

Förutom att ha ett av hårdrocks världens coolaste namn så kan 5FDP verkligen skapa bra musik. Det är en bra blandning av hård modern metal och lugna ballader som även skulle kunna njutas av pop fans. Självklart är den hårdare biten bättre men de lugna partierna ger en bra variation till albumet.

De två första spåren mjukstartar albumet innan det går över till den Slipknot inspererande låten Bulletproof som får en att verkligen tända till. Det blir inte mer tuffhet förens vid spår 6 då Burn It Down ger oss äkta modern metal som gör att hvudet gungar av ren reflex. Far From Home och Falling in Hate faller lite i glömska för mig men My Own Hell är nog en av de mest fulländade låtarna i albumet. Efter ännu enhalv mäktig rockballad så kommer den instrumentala låten Canto 34. Jag är alltid för instrumentaler i hårdrocks album om de är välgjorda vilket Canto 34 inte är. Den är okej men det krävs något extra för att en instrumental ska bli riktigt bra men sånt brukar kräva sin erfarenhet så de kommer förhoppningsvis skapa bättre instrumentaler. De två sista låtarna ger en värdigt avslut på albumet, särskilt titelspåret som har den mest slagkraftiga refrängen i hela albumet.

Totalt intryck:
Ett riktigt bra album från ett band som jag verkligen har börjat digga nu. Jag kan inte vänta tills April då det nya albumet bör komma särskilt om den är lika bra (om inte bättre) som detta album. Det är en bra blandning även om jag hade önskat någon mer hårdare låt så det här bandet är definitivt ett band som man ska ta och lyssna på om man inte har börjat göra det.

Bästa låt:
Även om Hard To See är den mer kommersiella låten och Burn It Down är den hårdaste så tycker jag att Bulletproof är den låt som får dig igång mest och riffet är klart den bästa på hela albumet. Titeln och texten funkar dessutom till temat.

Betyg: 8/10 knogjärn

Hårdrockaren har kommit.

Hej.

Jag är en svensk tonåring som är galen i hårdrock i alla former. I denna blogg kommer jag att kommentera om nyheter om olika band och hårdrocksprofiler, skriva recensioner för olika album, topplistor samt ge tips om lite mer okända band.

Jag gillar i princip all hårdrock allt från Thrash, Power, Proggresiv, Melodisk, Nu-metal och death metal (inte så mycket death metal men lite).

Jag har hur många favoritband som helst men mina 10 största favoriter är nog Iron Maiden, Metallica, Judas Priest, Black Tide, Dream Theater, Hammerfall, In Flames, Stratovarius, Megadeth och Avenged Sevenfold.

Själv är jag inte med i något band mycket tack vare att jag är instrumentalt obegåvad :( men jag äger hyfsat på TV-Spelen Guitar Hero och Rock Band :P.

Så jag hoppas att du som läser detta kommer att få en trevlig läsning och följer mig i min jakt på fantastik hårdrock.

MVH

Sharkruisher

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0