sharkruisher

Känner ni till något grekiskt hårdrocksband? Jo ni gör det nu. Firewind må vara från Boston, USA men rötterna finner vi i Thessaloniki, Grekland. Bandet skapades 1998 av gitarristen Gus G (Kostas Karamitroudis) som även har medverkat i Dream Evil, Arch Enemy och Nightrage. Han är också den nuvarande gitarristen till Ozzy Osbourne. Övriga medlemmar är sångaren Apollo Papathanasio, trummisen Michael Ehre, bassisten Petros Christo och Keyboardisten Bob Katsionis. De hela började dock inte som ett seriöst band utan att Gus G (som på den tiden hade gått ur musik college) tog hjälp av ett par vänner för att skapa en demo som skulle visa hans färdigheter för olika skivbolag. Leviathan fick intresse för greken och möjliggjorde att han kunde skapa en skiva tillsammans med medlemmar som bolaget fixade. Slutresultatet kom 2002 och heter Between Heaven And Hell. Framgångssagan fortsatte ochdet gjorde senare att Gus lämnade de andra band som han höll på med för att ägna hela sin tid till Firewind.

Sedan debuten har nu Firewind släppt 6 plattor varav den senare, Days of Defiance (som du ser på bilden), kom förra året. Bandet har haft flera ändringar i sin line-up. Bara Gus G är originalmedlem.

Vad för musik spelar bandet? De spelar Power-metal och tack vare Gus fantastiska egenskaper skapar Firewind ett helt eget sound som gör att man aldrig får en tråkig stund när man lyssnar på bandet.

Musiktips:
Helst vill jag att ni ska kolla in deras tidigare verk. Senaste släppet är inte dåligt men det tidigare materialet är snäppet vassare. Lyssna gärna på låten Head Up High från The Premonition. En äkta power dänga med ett grymt riff och en helt fantastisk refräng

http://www.firewind.gr/2008/home.asp

Nedräkningen inför The Big 4 den 3 juli i Ullevi, Göteborg har börjat och jag kan inte vänta tills jag får se de fyra banden tillsammans på scen. Men vilka är deras bästa låtar? Det ska jag lista nu.

Metallica

3. Battery

Precis som ett Duracell batteri så går låten med en bra fart och håller lika länge. Det där solot är galet och ger dig en stöt på 40 V. Äkta thrash.

2. All Nightmare Long

Gitarriffen är så perfekta och varje del i låten är fantastisk. Lägg till också att låten är 8 minuter lång. En härlig känsla som aldrig tar slut. Det andra gitarr solot kan vara det bästa gitarrsolot jag någonsin har hört.

1. Master of Puppets

Metallicas svar på Maidens "Fear of The Dark". En ultimat arena låt som både ändrar tempo, är kraftfull och har en refräng som man bara måste sjunga med i. Kom ihåg när den låten gick igång senast jag kollade på bandet. Kommer aldrig att glömma det.

Megadeth

3. In My Darkest Hour

Kanske den vackraste låten gruppen har gjort men även den har sina hårda sidor. Med tiden blir det starkare och starkare tills det utbrister i ett galet kraftfullt solo.

2. Holy Wars... The Punishment Due

En låt om det heliga kriget i Israel. Ja varför inte. Den innehåller en utav de bästa riffen som finns men det bästa med låten är nog att den varierar från fart till akustiskt till lugnt till en sista fart ansträngning. Bättre variation går det inte att få.

1. Good Mourning/Black Friday

En utav de lite bortglömda låtarna från den klassiska Peace Sells... But Who's Buying. Gitarren är så fruktansvärt bra så att låten skulle kunna vara en klassiker utan allt annat. En låt som höjer sin fart ju längre låten går. Lägg in Mustaines hes mörka röst så får du en jävligt bra megadeth låt.

Anthrax

3. Madhouse

Kanske inte läskigaste man hört, även om det hadlar om ett spökhus, men det är läskigt bra.

2. Among The Living

Perfekt tempo för mycket headbanging. En låt som borde vara bland alla de levande.

1. Caught In A mosh

Den ultimata låten till en Mosh Pit. MOOOOOOOOOOOOOOOOSH PIT!!!!!

Slayer

3. Black Magic

Det kan vara den där svarta magin som gör att man gillar denna låt. En fin låt från pre-Reign in Blood eran.

2. Chemical Warfare

Tror att låten kommer från EP:n Chapel of Blood men är inte säker. Skit samma låten äger.

1. Raining Blood

Gillar man inte denna låt så förtjänar man inte att vara hårdrockare. nuff said.

Bubblare
Finns hur många som helst men bara för att nämna några. One, ...And justice For All, Ride The Lightning, Enter Sandman, Sleepwalker, Peace Sells, Hangar 18, This Day We Fight!, Symphony of Destruction, Indians, Metal Thrashing Mad, War Ensemble och Angel of Death.

Detta inlägg hade kommit tidigare om jag hade haft med mig laptoppen till Halmstad och Midsommar firandet. Skit samma nu ska vi se vad som kommer till rock band på min födelsedag.

Poison - Nothin' But A Good Time X
Poison - Talk Dirty To Me
Poison - Unskinny Bop
3 Doors Down - Here Without You
3 Doors Down - When I'm Gone X
3 Doors Down - When You're Young

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bass tillgängliga

Kan faktiskt bli bra. Alla Poison låtarna finns redan med i Guitar Hero och där är de roliga. 3 Doors Down är inte riktigt min typ av brännvin men jag såg på förtitten att deras låtar såg hyfsat roliga ut. Verkar dock inte vara en bra vecka för de som spelar Keyboard.

Värmetermometer: 3/5

Veckans DLC
Ett riktigt stort mehh. Även om Maroon 5 låtarna var bättre än vad jag förväntade mig så höjde de inte riktigt. Puddle of Mudd låtarna var okej men den mest kända låten, She Hates Me, förstördes då Harmonix tog bort fucking i varje refräng vilket ger "She ___ Hates Me". Inte lika bra.

Bästa Låt:
Puddle of Mudd - Blurry

Betyg: 4,5/10 Miserys

Inför Sweden Rock släppte Aftonbladet en hårdrocksbilaga med intervjuer (på bl.a. In Flames, Ozzy Osbourne, A7X med flera) festivalöl test och en lista på de 101 bästa hårdrocksalbumen genom tiderna gjord av min favorit recensent Mattias (Kling Diamond) Kling. En jäkligt bra ide men jag har problem med ett par utav albumen som kom med och album som inte kom med.

Vi börjar med de som inte kom med. Megadeth hade med Countdown to Extinction och Rust In Peace med på listan men inte Peace Sells... But Who's Buying?. Självklart är de album med på listan riktigt bra (Rust In Peace är för övrigt enligt mig det bästa Thrash albumet genom tiderna) men att det inte fanns plats för Peace Sells förstår jag inte. Ett annat album som inte fanns med var Avenged Sevenfold's City of Evil. Jag vet att det är ett relativt nytt album jämfört med medparten i listan men den förtjänar en plats enligt mig då det albumet födde ett nytt storband.

Fler klagomål har jag dock på de album som är med i listan. Flera artister klassificerar inte jag som hård rock. Där hittar vi Pearl Jam, Aerosmith, Van Halen, Rush. Vissa kan jag acceptera som Van Halen och Pearl Jam men inte de andra. Aerosmith är amerikansk rock och Rush är symfonisk rock. Inget annat. Som tur är alla deras album på den bakre delen av listan.

Annars tycker jag att Kling Diamonds lista är riktigt bra. Hans topp tio innehöll bl.a Appetite For Destruction, Master of Puppets, Reign In Blood, Holy Diver, The Number of The Beast och Black Sabbath.

Själv kan jag inte säga vilket som är det bästa albumet genom tiderna. Jag har inte tillräckligt med erfarenhet och jag har inte hört alla klassiker så för mig är det helt omöjligt att bästämma det bästa albumet. En sak vet jag dock om jag skulle välja att göra en liknande lista. Den skulle INTE innehålla Aerosmith eller Rush.

Album: Sounds of A Playground Fading
Artist: In Flames
Releaseår: 2011
Skivbolag: Nuclear Blast
Låtar: 13
Längd: 53:51

1. Sounds of A Playground Fading
2. Deliver Us
3. All For Me
4. The Puzzle
5. Fear Is The Weakness
6. Where The Dead Ships Dwell
7. The Attic
8. Darker Times
9. Ropes
10. Enter Tragedy
11. Jester's Door
12. A New Dawn
13. Liberation

En utav Sveriges största band alla kategorier är här igen. In Flames har släppt sitt tionde album sedan debuten 1993. Kan de överträffa 2008 års succe A Sense of Purpose? låt oss ta reda på det.

Jag lyssnade på albumet först via Bandit radio då de spelade hela albumet med medlemmarna Anders Friden och en till som jag inte kom ihåg vem det var. I alla fall de kommenterade varje spår och sa att hela albumet var en berättelse om att man upplever en rädsla för ensamhet och att man tar sig itu med den rädslan. Jag tog mig en titt på texterna (efter programmet förstås) och såg att det stämde. Jag har för jämnan väldigt svårt att förstå musiktexter men här fattade jag allting direkt. Det gav låtarna ett större djup.

Titel spåret öppnar långsamt och segt men efter en minut i låten skruvas farten upp och In Flames kommer fram. Utan den minuten hade låten varit kanon men jag accepterar att den finns där då den ger en dramatisk start och lite förspel i "storyn". Sedan kommer singeln Deliver Us. En klockren låt som jag ändå känner att den kunde bli lite snabbare men den funkar så som den gör. All For Me är en okej låt med ett sjyst riff dock känns uppbyggnaden av låten, särskilt refrängen, lite konstig. The Puzzle är precis, som titeln antyder, lite som ett pussel. Det tog någon lyssning för mig för att få ihop låten men när bitarna har fallit på plats så bildas en klar bild på en fantastisk låt. Fear Is The Key påminner mig mycket om Alias från bandets förra släpp och det är här som jag börjar inse en sak. Att Sounds of A Playground Fading är lite som en uppgraderad version av A Sense of Purpose. Inget dåligt i det men det känns lite tråkigt då det är nästan samma platta igen. Albumet fortsätter med Where The Dead Ships Dwell som är den som får igång mina känslor mest. Inte så att jag headbangar men att jag får gåshud istället. Väldigt vackert. The Attic följer sedan och det är en väldigt mörk låt i lite unplugged anda. Inte riktigt min smak men det är skönt att se lite variation. Darker Times har kanske den bästa refrängen i albumet och ett härligt gitarr arbete som bara är en ren njutning att lyssna på. Sångaren Anders Friden's mjukaste insats hittar vi i låten Ropes. En låt som inte är en ballad men som har en text som skulle kunna passa i en ballad. Jag är dock väldigt glad att den är som den är. Enter tragedy är nog den hårdaste låten på plattan som låter lite som en blandning av äkta death metal och något episkt. Konstigt jag vet men det låter bra. De tre sista låtarna i albumet ger en hyfsad avrundning på sagan men det är inga låtar jag skulle tänka mig ha på min spellista (särskilt inte Jester's Dorr som jag inte klassar som låt) men som jag uppskattar som bitar i albumet.

Totalt Intryck:
Som jag sa tidigare i recensionen är albumet som en uppdatering av förgående släpp. Men jag kan inte sluta älska det här. Allt som In Flames gör blir till guld och storyn, låtarna och allt annat smälter samman till ett utav 2011 års bästa album. Dessutom perfekt längd på både albumet och låtarna.

Bästa Låt:
Finns väldigt många bra låtar i detta album men The Puzzle är bäst för att den har den bästa helheten med text, refräng, uppbyggnad och utförande. Men flera låtar är inte alls lågt efter.

Betyg: 9/10 Jester's Doors

Precis som denna vecka blir det sex låtar till nästa vecka i Rock Band. Dessa blir tillgängliga på tisdag.

Maroon 5:

Misery
This Love X
Won't Go Home Without You

Puddle of Mudd:

Blurry
Control
She Hates Me X

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bass tillgängliga

En väldigt medioker vecka väntar oss. Maroon 5 har tre låtar sedan tidigare i Rock Band och ingen utav dem är särsklit roliga så jag tvivlar att dessa tre nya låtar kommer vara något annat (kanske blir roliga med Keyboard). Puddle of Mudd kanske blir roligt men jag är besviken på att deras bästa låt, Psycho, inte är med.

Värmetermometer: 2/5

Veckans DLC
Veckans DLC blev lite av en besvikelse. A7X låtarna var bra som förväntat men resterande låtar underpresterade. Live låtarna var tråkiga, Tubthumping av Chumbawamba är en bra party låt men inte så intressant och A-ha's Take On Me är bara rolig på Keyboard. Inte godkänt.

Betyg: 3/10 Unholy Confessions

Den tredje Juli besöker Metallica, Megadeth, Anthrax och Slayer Göteborg och Ullevi tillsammans som The Big 4. En konsert som jag ska på :D. Men precis som själva konserten är förberedelserna viktiga. Därför har jag skapat två skivor med banden, en med Metallica och en med övriga tre, som uppladdning inför en utav de största konserterna sommaren 2011

CD 1: Megadeth, Anthrax och Slayer

1. Raining Blood
2. Holy Wars... The Punishment Due
3. Caught In A Mosh
4. Peace Sells
5. Tornado of Souls
6. Symphony of Destruction
7. Among The Living
8. In My Darkest Hour
9. Madhouse
10. My last Words
11. Chemical Warfare
12. This Day We Fight!
13. Indians
14. Good Mourning/Black Friday
15. Sudden Death

CD 2: Metallica

1. Ride The Lightning
2. The Unforgiven
3. Fuel
4. Disposable Heroes
5. Battery
6. All Nightmare Long
7. Enter Sandman
8. Frantic
9. Nothing Else Matters
10. Fade To Black
11. Master of Puppets
12. One

Noterbart är att jag hade velat ta in fler låtar men tyvärr får man inte plats med hur många låtar som helst i en CD och att anledningen till att jag har en skiva med enbart Metallica är för att de jag kommer att gå på konserten med (och som per automatik ska lyssna på albumen också) ville ha det.

Kommentera gärna om vilka låtar ni skulle la lagt in och vilket utav banden i The Big 4 som är bäst (Själv är det oavgjort mellan Metallica och Megadeth).

Jag hade inte tid att skriva en lång recension på ett album idag p.g.a att jag jobbade på en dubbel skiva inför The Big 4 den 3 Juli (ska skriva ett inlägg med hela spellistan senare) så jag bestämde mig för att göra flera små recensioner över de album jag har lyssnat på i veckan. varsågoda.

Amorphis - The Beginning of Times

Lite hårdare och mindre vackert än vad jag hade förväntat mig av finländarna men det är godkändt då flera spår är bra men den effektiva punchen finns ej. Och har bandet inte snott omslaget från Wolfmother's Cosmic Egg?

Bästa Låt: Mermaid

Betyg: 6/10 Reformations

U.D.O - Rev-Raptor

Om man ska vara lite elak och jämföra detta album med Udos förra band, Accept, och deras senaste släpp, Blood of The Nation, är Rev-Raptor ganska långt efter. Flera låtar har sin slagkraft men andra är bara konstiga. Bättre toppar men sämre dalar än Blood of The Nations.

Bästa Låt: Renegade

Betyg: 5/10 Leatherheads

Alestorm - Back Through Time

Pirat rock är en utav mina absoluta favorit genres och Alestorm är de bästa. Men efter att ha lyssnat på deras tredje fullängdare känns det som om de gör samma platta om och om igen. Lite som Motörhead. Helt okej men jag vill gärna se lite framsteg till nästa platta.

Bästa Låt: Death Throes Of The Terrorsquid

Betyg: 7/10 Sunk'n Norwegians

The Rods - Vengeance

Jag får nästintill samma känsla när jag lyssnar på sådanhär musik. Att en del låtar verkligen får mig att rocka loss men att helheten inte finns. Trevligt att Dio finns med på ett spår men det räcker inte för att förstärka plattan till något fantastiskt.

Bästa Låt: Rebels Highway

Betyg: 4,5/10 Madmen

The Blackout - Hope

Ett Walesiskt metal core band som jag tror skulle funka på mainstream marknaden. Till skillnad från de flesta i genren så komplicerar bandet inte låtarna. Detta ger mestadels ett bättre utbud som ger ett bra album.

Bästa Låt: Never By Your Side

Betyg: 7/10 Devils Inside

Saxon - Call To Arms

32 år, 19 album och still going strong. Saxon kan verkligen hur man gör ett bra rock album. Ett par spår ger mig rysningar som bara kan betyda att det är en bra låt. Mycket bättre än vad jag hade förväntat mig.

Bästa Låt: Ballad of The Working Man

Betyg: 8/10 Afterburners

Idag börjar sommarlovet för mig och många andra skolungdomar. Detta ger mer tid till att spela Tv-Spel (och annat för den delen med). Här är låtarna till nästa vecka i Rock Band.

Avenged Sevenfold - Unholy Confessions X
Avenged Sevenfold - Welcome to The Family
Live - I Alone X
Live - Lightning Crashes
A-Ha - Take On Me X
Chumbawamba - Tubthumping

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bass tillgängliga.

En ganska bra och blandad vecka. Avenged Sevenfold äger och jag fullständigt äslkar att Welcome To The Family äntligen kommer til RB. Live är ett hyfsat band som säkert kommer göra att man har roligt när man spelar. Lite delade känslor om A-Ha. Take On Me är en klassiker och den passar bra till Keys men resten av instrumenten är jag mer osäker över. Chumbawamba låten är en låt som man har hört förut men som man aldrig kommer ihåg vem som har gjort den eller vad den heter. En härlig party låt.

Värmetermometer: 3/5

Veckans DLC
Veckans paket var Bruno Mars och Rise Against. Precis som jag förutspådde var Rise Against låtarna bra och lagom roliga medans Bruno Mars låtarna för det mesta sög. Bruno kan dock trösta sig att det finns värre låtar i Rock Band biblioteket.

Betyg: 4,5/10 Grenades

Album: You Only Live Twice
Artist: Pain
Releaseår: 2011
Skivbolag: Nuclear Blast Europe
Antal Låtar: 9
Längd: 40:38

1. Let Me Out
2. Feed The Demons
3. The Great Pretender
4. You Only Live Twice
5. Dirty Woman
6. We Want More
7. Leave Me Alone
8. Monster
9. Season of The Reaper

Peter Tägtgrens soloprojekt Pain har nu släppt sitt sjunde studio album. Vi får se om industrimetal bandet kan toppa förra släppet Cynic Paradise. Dags att ta reda på det.

Det jag gillade med Cynic Paradise var variationen. Vi hade snabba tunga låtar som I'm Going In och schysta lite långsammare låtar som Follow Me. Farten i You Only Live Twice hittar vi direkt i Let Me Out dock är den inte så snabb som jag kanske hade velat. Nåja låten funkar bra ändå. I Feed The Demons märker jag influenser från Tägtgrens andra band Hypocrisy särskilt i sången. Inte dåligt men jag vill helst att om man är med i två eller fler band att man inte blandar bandens olika stilar i ett utav banden. The Great Pretender kör igång härnäst och då går jag verkligen igång. Det är just så här som jag vill höra Pain. Det är snabbt, hårt och det är en helt fantastisk låtuppbygnad. asbra. Titelspåret är väldigt episkt, nästan som om det skulle komma från filmen Den Onde, Den Gode, Den Fule (refräng versen är fruktansvärt lik The Ecstacy of Gold). Ger albumet ännu en dimension. Dirty Woman är första singeln men jag själv tycker att den är lite väl dirty. Kanske inte textvis men den ger ingen riktig slagkraft. Den sätter sig dock som tuggummi under sko. Albumet avslutas med fyra helt olika låtar. En snabb låt i We Want More, en låt som går i princip samma tempo i Leave Me Alone, en lugn låt med ett tungt riff i Monster och en ovanligt progresiv låt för att vara Pain i Season of The Reaper.

Totalt intryck:
Når inte riktigt upp till Cynic paradie standard men You Only live Twice befäster Pain som det bästa industrimetal bandet i världen. Ett härligt album med bra variation och sköna uppbygnader. Sedan är ju albumomslaget ett utav de snyggaste man har sett på mycket länge.

Bästa Låt:
Står mellan titelspåret och The Great Pretender men den senare vinner p.g.a att den visar det som jag fullständigt älskar med Pain. Fart och en riktigt kraftfull refräng.

Betyg: 8,5/10 Dirty Women

Nästa veckas DLC bjuder på halvsketen pop och typiskt amerikansk rock. Bruno Mars och Rise Against. Dessa låtar kommer till låtbiblioteket.

Bruno Mars låtar:
Grenade
Just The Way You Are
Marry You

Rise Against Låtar:
Audience of One X
Help Is On The Way
The Good Left Undone X

Låtar markerade med X medföljer också pro Gitarr/Bass

Pop funkar aldrig i Rock Band så jag tror inte att Bruno Mars låtarna kommer bli någon hit... snarare tvärtom. Rise Against låtarna vet jag nästan kommer att bli bra (även om jag inte har hört just dessa tre låtar) för att alla låtar som Rise Against har i Rock Band är bra och roliga.

Förutom dessa sex låtar medföljer också Pro Gitarr/Bass till två existerande låtar i Rock Band.

Mötley Crüe - Kickstart My Heart
Pearl Jam - Even Flow

Värmetermometer: 2/5

Veckans DLC

Ozzy 8-paketet blev precis som jag hade förväntat mig. Inte överdrivet svåra låtar men riktigt bra låtar som är roliga att spela. Roligast i paketet är nog Over The Mountain, Bark At The Moon och Steal Away (The Night). Mycket bra låt paket.

Betyg: 8,5/10 Madmens