Filmrecension: Pirates of The Caribbean: I Främmande Farvatten 3D



Arrrr ye maties! Jag haver skådat Kapten Jack Sparrows fjärde äventyr på de sju haven så följ nu med då jag ska berätta om det.

Pirates of The Caribbean: I Främmande Farvatten (On Stranger Tides) börjar något år efter då den tredje filmen slutade. Jack har återigen förlorat den Svarta Pärlan och planerar att få tillbaka den. Men först har han hört rykten.... om sig själv. Tydligen har någon bedragare försökt samla ihop män i Jack Sparrows namn för att inleda en resa till ungdomens källa. Det får han reda på tack vare ett förhör med självaste kungen av England då de tror att Jack vet tillräckligt för att leda dem dit. Kaptenen för den Engelska flottan är Dr. Barbossa, ja han som har bedragit Jack tidigare i serien. Barbossa bytte sida då den Svarta Pärlan sjönk och han förlorade sitt ena ben (utbytt förstås mot ett träben). Efter att ha rymt från konungapalatset får han reda på att bedragaren är en av hans tidigare förälskelser Angelica. Hon lurar Jack att arbeta i besättningen på Queen Anne's Revenge, skeppet som leds av den mest fruktade piraten av alla, Svartskägg. Svartskägg vill också till ungdomens källa då han enligt en profetia ska bli dödad av en enbent man om två veckor efter de har satt segel mot källan.

Jag tycker att det är lite tråkigt att de flesta karaktärerna från de tidigare filmerna inte finns med här. Förutom Jack och Barbossa är det bara Jacks tidigare kompanjon Gibbs som vi känner igen från serien tidigare. Annars är storyn hyfsad då den tar med alla sjörövar skrönor som inte har nämnts i tidigare filmer. Mycket humor bjuds det på i filmen i typisk Jack Sparrow maner men det var ganska sparsamt med action tyvärr. Sedan har vi 3D effekterna som inte riktigt imponerar. Det kan ha varit så att jag satt för långt bak för att jag ska få det mesta utav 3D upplevelsen men jag tycker ändå att man kunde ha fått in mer effekter än vad det blev.

Totalt Intryck:
Hade hoppats på mer läskigheter men det är alltid lika kul att se Jack Sparrow. Humorn lyfter filmen väldigt högt och Johnny Depps skådespel är som vanligt klanderfritt. Storyn är godkänd och slutet var både överraskande och förutsägbart. Det enda jag saknade var egentligen en papegoja vid min axel och en ögonlapp på mina 3D-glasögon.

Betyg: 7/10 Sjöjungfrus tårar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0