sharkruisher

Artist: Alice Cooper
Album: Welcome 2 My Nightmare
Releaseår: 2011
Skivbolag: Bigger Picture
Antal Låtar: 15
Längd: 52:44

1. I Am Made of You
2. Caffiene
3. The Nightmare Returns
4. A Runaway Train
5. Last Man On Earth
6. The Congregation
7. I'll Bite Your Face Off
8. Disco Bloodbath Boogie Fever
9. Ghouls Gone Wild
10. Something to Remember Me By
11. When Hell Comes Around
12. What Baby Wants
13. I Gotta Get Out of Here
14. The Underture
15. We Gotta Get Out of This Place

Alice Cooper, skräckens mästare inom hårdrocken med sina spektulära live shower och superhits som Poison, School's Out och He's Back (The Man Behind The Mask). Då kommer förstås frågan upp. Finns det mer av att hämta från mannen som släpper sitt 26:te studioalbum?

Det var först tänkt att Alice skulle följa upp 2008 års succe "Along Came The Spider" men producenten Bob Ezrin övertalade Alice att göra en uppföljare på de 36 år gamla albumet "Welcome to My Nightmare" där konceptet skulle vara att denna mardröm skulle vara som den förra, fast ännu värre.

Så var den värre? Ja, fast på helt fel sätt. När man släpper ett album med en sådan titel (särskilt från en sådan som Alice cooper) så förväntade jag mig skräck rock, läskiga texter och en sång som skulle ge dig gåshud och rysningar på samma gång. Det är allt som Welcome 2 My Nightmare INTE är. De flesta utav låtarna har mer av en blues känsla än en hårdrocks känsla.  Men framför allt så känns det inte som om man är i en mardröm. Ta till exempel spår 6, Last Man On Earth. Där unde det ha varit en text om zombie och kampen om överlevnad men istället blir det en mesig låt om att man känner sig ensam i världen. ussch. Den bästa låten är What Baby Wants men då hittar man ett annat sätt att hata den låten. Nämligen det faktum att Ke$ha är med och sjunger. Ke$ha!!! Är du allvarlig? Jag kunde ha köpt till exempel någon sångerska inom hårdrockskretsen men Ke$ha? nehe inte en jäkla chans. Där tappar Alice all den trovärdighet han hade (det lilla han hade). Finns det någon som helst topp på denna kala dal då? Nä. tyvärr.

Totalt Intryck:
Detta gör en definitivt rädd, på vad som kommer att hända med Cooper. Orkar han mer? Det finns inte en enda låt på detta album som ens förtjäna att vara i ett album med ett mardröms tema. Nä Cooper, du skulle ha hållt dig vid din plan och gjort en ny Along Come The Spider istället för denna skit.

Bästa Med Albumet: Omslaget. Det enda som är nogurlunda läskigt.

Betyg: 2/10 Caffienes

Limp Bizkit - Gold Cobra
Limp Bizkit - Nookie X
Limp Bizkit - My Way
Limp Bizkit - Re-Arranged

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bas tillgängliga
Limp Bizkit... känns inte så het. Såg på förtitten och den roligaste låten verkar vara Re-Arranged men den har ingen keyboard (vilket resterande låtar har. Kan bli bra men kan också bli en riktig flopp.

Värmetermometer: 2/5

Veckans DLC

YUSS! Slipknot paketet var lika bra som jag hoppades. Lite minus dock på att gitarrsolot i Puls of The Maggots är överchartad och helt sjukt svårt men som sagt, ett sjukt bra låtpaket :).

Bästa Låt: Left Behind

Betyg: 9/10 Snuffs

Tack för eran hjälp i det Beslutsångest inlägget (NOT!!!). får göra flera minirecensioner istället. här får ni.

White Wizzard - Flying Tigers

Ännu ett kvalite album av ett band som kör ren och bra hårdrock och som jag börjar gilla mer och mer. Även om Flying Tigers är ett bra album tycker jag att deras förra släpp, Over The Top, var snäppet vassare. Helt klart ett hot till årsbästa listan.

Bästa Låt: Night Stalker

Betyg: 8/10 Starchilds

Opeth - Heritage

Av allt jag har hört om Opeth så stämmer det inte riktig ihop med Heritage. Inget skrik, inget jättehårt och alldeles för många lugna låtar. nja jag kanske ska lyssna på deras tidigare släpp så jag får lyssna på bra musik från dem.

Bästa Låt: Vette fan. Kanske The Lines In my Hand.

Betyg: 2,5/10 Slithers

Dead By April - Incomparable

Efter ungefär halva albumet tänker jag "fan vad allt låter likadant" och visst gör det. De fina låtarna kommer dock i slutet av albumet då man börjar visa lite variation. Ingen ny Losing You men kvaliten finns där (i alldeles för lite utsträckning).

Bästa Låt: Last Goodbye

Betyg: 6/10 Callings

Edguy - Age of The Joker

Är Edguy ett Powermetal band? Det senaste albumsläppen säger nej och detsamma gör Age of The Joker. Coolt medeltidstema med allt från Robin Hood till hovnarrar men själva utförandet blir väldigt ljummen, tyvärr.

Bästa Låt: Nobody's Hero

Betyg: 5/10 Robin Hoods

Anthrax - Worship Music

Efter 8 långa år har Anthrax äntligen kommit tillbaka med original uppsättning och original sound, i 2000-tals tappning. Ibland kan bandet vara ojämnt men topparna gör att albumet blir en väldigt lyckad comeback för en utav Thrashmetalens fyra stora.

Bästa Låt: Fight'em 'til You Can't

Betyg: 8/10 The Giants

Human Cometh - HCII

Förra årets succe debut, Evolution, följs upp av inte bara ett fantastiskt snyggt omslag utan också en utav de absolut jämnaste albumen i år. Human Comeths svaghet är dock att deras stil gör att de riktiga superlåtarna blir sällsynta men vad gör det när man har ett helt album av godbitar.

Bästa Låt: Alone In The Dark

Betyg: 9/10 Smash Crashes

Skitarg - Den Hårdaste Jäveln

Skitarg är nog det absolut sjukaste jag någonsin har hört. Ett band som klär sig i clown smink och blöjor och sjunger låtar om att steka barn och att slakta hundägare. Rent musikaliskt sett är Skitarg väldigt bra och varierande. Blir dock äcklad av merparten av texterna.

Bästa Låt: Sportabort

Betyg: 7/10 Bruna Skatter

Mastodon - The Hunter

Återigen chockar Mastodon lyssnarna. Från den proggiga succeen Crack The Skye kommer nu den nästan poppiga The Hunter. Ett väldigt jämnt album som har starka refränger men som tyvärr saknar det där lilla extra som Crack The Skye hadde. Vad blir det härnäst för bandet? Techno black metal?

Bästa Låt: Spectrelight

Betyg: 8/10 Curls of The Burl

Machine Head - Unto The Locust

Senaste albumet, The Blackening, var en enorm succe så förväntningarna var stora inför Unto The Locust. Har man uppfyllt förväntningarna? Ja och lite till. Så grymmt, så hårt, så bra och en interresant cover på Rush låten Witch Hunt.

Bästa Låt: Locust

Betyg: 9/10 Sentinels

Det släpps flera sjysta släpp just nu så ni får välja vilket album ni vill att jag ska recensera först. ni kan välja mellan dessa.

Anthrax - Worship Music

Edguy - Age of The Joker

Opeth - Heritage

Skitarg - Den Hårdaste Jäveln

Majesty - Own The Crown

The Devil Wears Prada - Dead Throne

Seven - Freedom Call

Axenstar - Aftermath

Machine Head - Unto The Locust

Mastodon - The Hunter

Sedan får ni komma med egna förslag förstås men det är dessa album jag helst vill skriva en recension om.

Skriv i kommentarerna vilka ni vill ha en recension av. om det är av ett album eller flera. Är väldigt tacksam om ni svarar.

Sharkruisher

Nirvanas klassiska album Nevermind fyller 20 år den 24 Spetember så då passar det definitivt med lite Nirvana DLC. Detta kommer på Tisdag.

Heart-Shaped Box X
Rape Me
All Apologies
You Know You're Right

Pro Gitarr/Bas uppgraderingar

Smells Like Teen Spirit
Breed
Polly
Territorial Pissings
Lounge Act
Stay Away
On A Plain
Something In The Way
Lithium (Live)
Come As You Are (Live)

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bas tillgängliga

Härligt. Väldigt kul för de som spelar Pro instrumenten. Lite osäkert hur bra det blir för keyboard spelarna.

Värmetermometer: 3/5

Veckans DLC

Enda låten som var bra i veckans DLC var Hash Pipe av Weezer. De andra två Weezer låtarna var tråkiga medans Janis Joplin låten var country. och jag gillar inte country

Bästa Låt: Weezer - Hash Pipe

Betyg: 4/10 Islands In The Sun

Artist: Dream Theater
Album: A Dramatic Turn of Events
Releaseår: 2011
Skivbolag: Roadrunner Records
Antal Låtar: 9
Längd: 1:17:01
Medlemmar:
James LaBrie - Sång
John Petrucci - Gitarr, Körsång
John Myung - Bas
Jordan Rudess - Keyboard
Mike Mangini - Trummor

1. On The Backs of Angels
2. Build Me Up, Break Me Down
3. Lost Not Forgotten
4. This Is The Life
5. Bridges In The Sky
6. Outcry
7. Far From Heaven
8. Breaking All Illusions
9. Beneath The Surface

Det har nu snart gått två år sedan sedan en utav Dream Theaters grundare, Mike Portnoy, lämnade bandet och lämnade kvar ett stort trummset. Ett trummset som nu en annan Mike får ta hand om. Mike Mangini har bland annat varit med i band som Annihilator och James LaBries solo projekt. Så inför recensionen ställer jag mig frågan, är det ett helt nytt DT vi kommer att få höra eller inte?

Singeln On The Backs of Angels öppnar DT's elfte fullängdare, en låt som visar upp DT's fantastiska musikalitet men jag ger lite kritik till refrängen då den kunde ha varit lite slagkraftigare, men det är helt klart en bra öppning på albumet. i första spåret saknade vi slagkraftig refräng, här har vi den i spå nr. 2. Build Me Up, Break Me Down må vara kortare än vad jag hade velat men den är lätt att komma ihåg och den har det där extra i sig som jag bara kan höra via DT. Men som sagt, någorlunda kort. Första låten utav fyra som är över 10 min långa är Lost Not Forgotten. Det är äkta DT. En lång låt fylld med tempoväxlingar, solon och en tung refräng. Men som vanligt när det gäller sådana låtar så kräver det sin lyssnare för att man verkligen ska njuta av den. Näst mastodontlåt är Bridges In The Sky. Öppningen är ganska konstig med någon sorts afrika- och kyrkokörs vibb. När låten väl drar igång blir man frälst. Det är så här jag vill att nästan alla DT låtar ska låta som. Refrängen är också den vackraste och en utav de slagkraftigaste på samma gång. Outcry är sedan den näst längsta låten men den fastnar inte lika lätt som de andra mastodontlåtarna tyvärr. Den längsta låten på skivan är Breaking All Illusions med en inklockning på 12:26. Keyboard riffet i början av låten får mig att tänka på att det skulle ha kommit från någon 80-tals låt eller något från melodifestivalen. skumt. Själva låten är förstås lite svår att ta in men den växer för varje lyssning. Ni som har varit uppmärksamma har nog märkt att jag har hoppat över tre låtar i denna recension. This Is The Life, Far From Heaven och Beneath The Surface. Deras likhet är att de är ballader och det är väldigt sällan jag gillar ballader. De tre var bara tråkiga. Det bästa med balladerna var dock att ingen överskred 6 och en halv minut vilket gjorde det lättare.

Totalt Intryck:
Ny trummis, samma band. Trots att deras välkända trummis Mike Portnoy har lämnat så tog han inte med sig soundet som DT har utvecklat de senaste åren. Albumet är väl inget i fullständigt världsklass men killarna gör ett fantastiskt jobb och visar att Dream Theater är verkligen att räkna med. Och Mangini, hur var han? Ärligt talat så kunde man nästan tro att Portnoy fortfarande var med i bandet. Med andra ord, han var grymm.

Bästa Låt:
Build Me Up, Break Me Down. Den refrängen räcker fruktansvärt långt. Önskar dock att låten vore lite längre

Betyg: 7,5/10 Bridges In The Sky

Är ni såna som är galna i godis men tycker att utbudet är lite mesigt? Då kan jag glatt meddela att Cloetta kommer att släppa en ny Polly smak, med hårdrockstema. Påsen med det välkända godiset kommer att ha smakerna choklad, lakrits och citron. Anledningen till detta är att Cloetta vill försöka locka kunder från den yngre kretsen. En annan kul grej här är att Backyard Babies gitarristen Dregen har medverkat och hjälpt till att skapa denna hårdare variant av Polly. Polly Rocks! kommer att släppas senare denna månad.

Artist: Psychostick
Album: Space Vampires Vs. Zombie Dinosaurs In 3D
Releaseår: 2011
Skivbolag: Rock Ridge Music
Antal Låtar: 15
Längd: 51:03
Medlemmar:
Rawrb! - Sångare, Kött injicerare och Webmashter
Joshy - Gitarrist, Ninja, INGENJÖR!!!!
Matty J - Bas, Töntansikte, Älg
Alex - Trummor, Galna Fågelljud

1. Premature Intoxication
2. Welcome To The Show
3. Sadface :(
4. Because Boobs
5. Intervention For A Good Mood
6. Hate Times 8
7. It's Just A Movie, Stupid
8. Political Bum
9. That Guy
10. Six Pounds of Terror
11. Methane Crescendo
12. My Clingy Girlfriend
13. The Root of All Evil
14. Numbers
15. Duh, of Course We Did Outtakes

Vanligtvis ska man inte ta humorrock band på allvar... det ska man inte heller göra. Men är man som jag och älskar sådan musik så måste man var engagerad i alla fall. Jag hörde Psychostick så sent som igår, då deras superhit This Is Not A Song, It's A Sandwich (Lyssna på den, det är den bästa låten som inte är en låt!) och av ren slump såg jag att de hade släppt ett nytt album så då var jag tvungen att lyssna på det.

Det hela börjar precis som en konsert, roddare kommer in och testar instrumenten så att bandet kan ösa för fullt efteråt. Welcome to The Show efterföljer och precis som titeln antyder så presenterar sig själva genom hela låten. Sadface påminner väldigt mycket om en blandning mellan Marilyn Manson's "The Beautiful People" och Otep. Väldigt katschigt och härlig. Nästa låt börjar så här. "Umm, excuse me, my eyes are up here." "Yeah, but your boobs are down there." redan där märker man deras galna humor. En ren hyllningslåt till de två bollar som finns på brudarna. Väldigt svängigt med någon sorts Seinfeld baslinje. Skumt men grymt. Och sedan avslutas det med bland annat motorbåt ljud. Haha. Sedan blir det ren konversation där bandmedlemmarna går emot en i bandet för att han är för glad. En intervention. Irriterande men roligt. Det leder rätt till Hate Times 8. En helt fantastisk låt där bandet bara skriker vad de hatar och hur mycket de hatar varandra (Jag hatar dig oändligt plus 1 :P). Varför kan inte andra band göra sådana låtar? De kommande 4 låtarna är också bra men de försvinner lätt in i mängden (särskilt spår 9 och 10 då de är en och en halv minut långa). Methane Crescendo handlar om en enda fråga. Vem fes? Jag kände, som tur va, inte lukten men jag kände den fantastiska rytmen och komedin. mycket bättre än gaser från röven. Även om My Clingy Girlfriend är en helt okej låt så blir man bara förbannad på texten. Nej inte för att den är dålig, för att tjejen i texten är ett riktigt skitstövel. En sådan flickvän hoppas jag att jag aldrig får. Sedan kommer om en låt med en text som jag aldrig trodde jag någonsin skulle få höra. Texten är om ett tandläkarbesök. Hur fan kommer man på sådant? Bara ta denna rad till exempel. "So, how are you today." "FIIIIIIINNNEEEEE!!!!!!!". Helt sjukt roligt alltså. Sista "riktiga" låten är en parodi på Drowning Pool's Bodies. Här sjunger bandet att de bara kan räkna till 4 (knappt). Är det bättre än Bodies? Vet ej men det är inte smartare i alla fall ;). Sista "låten" är uteslutande fylld med misstag man har gjort under inspelningen av detta album. 8 minuter av misstag. Visst det är roligt men hur många orkar lyssna på när sångare viker sig för skratt 30 gånger. Än sen, detta är ju trots allt ett band vi inte ska ta på så stort allvar.

Totalt Intryck:
Var fan har bandet varit i hela mitt hårdrocksliv? Förutom den ofattbara komedin så har de coola melodier och snygga riff. Bandet levererar väldigt bra (trots misstagen i slutet av skivan) och Psychostick blir definitivt ett band som jag kommer att fortsätta följa och skratta åt.

Bästa Låt:
Because Boobs. Behöver jag förklara mer?

Betyg: 8,5/10 Methane Crescendos

Billboard.com gjorde nyligen en intervju med den legendariska Judas Priest sångaren Rob Halford där han avslöjade att han och gitarristen Glenn Tipton har skrivit ungefär 12-14 låtar som ska vara med i en kommande Judas album varav 4 redan är klara och inspelade. Halford säger också att albumet ska vara klart någon gång under 2012. Sedan om det är sista albumet eller inte framgår inte i intervjun.

Jag vet inte vad ni känner men jag kan inte vänta. Även om senaste plattan var ett fullständigt misslyckande och att K.K Downing har lämnat bandet så känns det att de har fortfarande en del att ge. Jag håller dock mina förväntningarna hyfsat låga. Men jag längtar ändå :)

Jaha vad får vi för låtar till Rock Band nästa vecka då? Jo dessa.

Cheap Trick - I Want You To Want Me (Live)
Cheap Trick - Surrender (Live) X
Cheap Trick - Dream Police
EMF - Unbelivable (Re-record)

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bas tillgängliga

Kunde ha blivit ett hyfsat paket men... nä. Cheap Trick låtarna är okej men att två utav dem är live versioner suger faktiskt. Det är inte alltid live versioner är dåliga men de är det som oftast. Och vad fan står EMF för? Emotionell Mother F*****s? Sedan att det är en återspelning gör helt klart inte saken bättre.

Värmetermometer: 1/5

Veckans (och förra veckans) DLC

Jag förstår inte varför Incubus är så populära i USA. jag tycker att deras musik är väldigt ljummen och tråkiga. Plus det faktum att det bara var tre låtar gjorde att betyget drogs ner ännu mer.

Bästa låt: Adolescents

Betyg: 2/10 Pardon Me's

Sedan har vi Red Hot Chili Peppers paketet med hela 8 låtar. Tre nya och 5 klassiker. De nya låtarna var roliga att spela men de var långt ifrån RHCP klass. De andra låtarna är rent guld. Roliga samt fruktansvärt bra.

Bästa Låt: By The Way

Betyg: 9/10 Californications