Recension: Stalingrad



Artist:
Accept
Album: Stalingrad
Releaseår: 2012
Skivbolag: Nuclear Blast
Antal Låtar: 10
Längd: 51:34
Medlemmar:
Mark Tornillo - Sång
Peter Baltes - Bas
Wolf Hoffmann - Gitarr
Herman Frank - Gitarr
Stefan Schwarzmann - Trummor

1. Hung, Drawn And Quartered
2. Stalingrad
3. Hellfire
4. Flash To Bang Time
5. Shadow Soldiers
6. Revolution
7. Against The World
8. Twist of Fate
9. The Quick And The Dead
10. The Galley

2010 gjorde den tyska hårdrocksgruppen Accept comeback, utan sin originalsångare Udo Dirkenschier och istället med kompetente Mark Tornillo, med sitt första album på 14 år, Blood of The Nations. Och vilken comeback det var. Ett världsklassalbum med idel grymma hymner och fantastisk musikalitet. Den var så bra så den nådde högst upp på min årslista för 2010 års bästa album. Men det var då och nu är nu. Accept har nu släppt sitt nya album Stalingrad (13 albumet i ordningen).

Vad förväntade jag mig från Stalingrad? I princip det som redan fanns på Blood of The Nation. Jämnhet, avsaknaden av tråkiga låtar och bandmedlemmar som gör sitt absolut yttersta för att föra sin musik till perfektion. Och visst fick jag det. Stalingrad är enormt lik dens föregångare på så många plan. Är det repetivt? Nej, jag skulle snarare kalla det en fortsättning på ett seger recept.

Förstås finns det skillnader. I Stalingrad känns det som att man har ett klarare tema i albumet nämligen om Kommunism. Ja visst, det är ett ganska smalt ämne men det är ett lyckat drag då det inte finns så många album därute som har samma tema (Det finns säkert hårdrocksalbum om kommunism men jag kan själv inte komma på någon). Det är helt klart ett tema jag diggar. Moder Ryssland, Josef Stalin, ja varför inte göra lite hårdrocks låtar med inspiration från dem.

Den andra stora skillnaden mellan Accepts två senaste album är att jag faktiskt hittar lite svagare låtar här. Inte direkt dåliga men inte riktigt i den klass jag hade velat. Det är framför allt låtarna Shadow Soldiers och The Galley som jag syftar på men som sagt, bara för att dem låtarna inte är rätt för mig betyder inte det att ni kanske gillar dem om ni gillar Accept. Bästa låtarna då? Ja med den höga standarden Accept har är det väldigt svårt att plocka ut enskilda låtar men om jag ska välja tre stycken får jag väl välja Hung, Drawn And Quartered, Revolution samt The Quick And The Dead.

Totalt Intryck:
Ja vad ska man säga som jag inte har sagt tidigare. Trots att Stalingrad inte når samma nivå som Blood of The Nations är albumet fortfarande av yttersta rang. Ett album fyllt med träffsäkra riff och rena hårdrocks slingor. Det kanske inte är den snyggaste musiken eller ens den mest innovativa. En sak är dock säker. Accept vet exakt hur bra hårdrock ska låta.

Bästa Låt: Revolution

Betyg: 9/10 Hellfires

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0