sharkruisher

Då fortsätter vi min karriärsrecension av Iron Maidens karriär. Idag ska vi granska Piece of Mind, Powerslave och Somewhere In Time

Piece of Mind



Piece of Mind innehåller, enligt mig, två utav de mest överskattade låtarna som Iron Maiden någonsin har skapat. Where The Eagles Dare och Flight of Icarus. Båda låtarna är bra men saknar den där kraften som man så gärna vill höra från bandet. Eller rättare sagt, dessa två låtar är lite tråkiga.

Annars är Piece of Mind just som titel antyder, frid för sinnet. Förutom The Trooper finns egentligen inte låtar som bjuder på en berg och dalbane känsla. Det är sköna låtar som bjuds som utmanar lite vilket i sig är någorlunnda tråkigt men det är också en bra sak då det ger en bra variation i bandets sound.

Även om det är bra med variation faller inte Piece of Mind mig riktigt in i smaken. Det är fortfarande ett bra album men det saknar power och kraft. Litet plus i kantet dock att det är Maidens längsta platta hittills.

Bästa Låt: The Trooper

Betyg: 6,5/10 Revelations

Powerslave



Maiden har haft många teman genom åren men inget slår egypten-temat i Powerslave. Sedan har vi också den grymma låt skatten här. Aces High, Powerslave, 2 minutes To midnight, Rime of The Ancient Mariner och alla andra låtar berättar en helt egen historia som ger låten ett större liv. Här börjar också Maiden visa en mer progresiv sida med längre och komplexare låtar (framför allt Rime of The Ancient Mariner med sina 13:34)

Som vanligt lyser riffen, instrumenten samt Bruce och hans röst väldigt starkt. Faktiskt lyser de till den grad då man blir fullständigt inne i musiken och stänger ute allt annat runt omkring en. Litet minus dock att alla låtar inte passade fullständigt in i Egypten temat (t ex Aces high)

Bästa låt: Powerslave

Betyg: 9,5/10 Big 'Orras

Somewhere In Time



Tidigare i detta inlägg har vi snackat om överskattade låtar. Detta album är dock inte överskattat utan det mest underskattade albumet i Iron Maidens karriär.

Här slänger bandet ut 8 stycken världsklasslåtar som alla har sin stora styrka. I Caught Somewhere In Time används syntarna klanderfritt i gitarriffet, Wasted Years må vara kommersiell men har fortfarande en skön rytm, Sea of Madness har en väldigt speciell uppbyggnad, Heaven Can Wait har nog en utav de mest beroendeframkallande refrängerna som finns på denna jord, The Loneliness of The Long Distance Runner har den bästa refrängen som finns på denna jord, Stranger In A Strange Land är väldigt skön, Deja-vu ger dig ingen känsla om att du har varit med om det tidigare utan en känsla av fart och headbanging och till sist, Alexander The Great är lika stor och maffig som den riktiga Alexander.

Totalt sett ett fullständigt komplett album som inte går att förbättra.

Bästa Låt: Loneliness of The Long Distance Runner

Betyg: 10/10 (not) Wasted Years

Ännu en ny grej här på bloggen. Jag presenterar vilka band som har annonserat en ny skiva, video eller kontrakt. Också om lite nya band på diverse festivaler eller spelningar i Sverige. Källa är från Rocknytt. Då kör vi

Nya kommande album

Electric Boys hösten 2012
Sons of Aeon sommaren 2012 (debutalbum)
Therion september 2012
Bullet For My Valentine datum okänt
Accept "Stalingrad" 6 april 2012
Saxon "Heavy Metal Thunder - Live - Eagles Over Wacken" 20 April 2012
Angel Witch "As Above, Do Below" 12 mars 2012
God Forbid "Equilibrium" mars 2012
Slash "Apocalyptic love" 22 maj 2012
Jaded heart "Common Destiny" maj 2012
Green Day datum okänt
Trixter "New Audio Machine" 20 April 2012

Avhopp

Loke Rivano (basist) lämnar Crazy Lixx
Mat Mauer (sångare) lämnar Mortal Sin
Steve Hunter (gitarrist) lämnar Alice Cooper

Nya medlemmar

Jeff hughell ny Basist i Six Feet Under

Dödsfall

Tonmi "Otus" lillman, Trummis i Lordi, avled vid 38 års ålder
Michael Davis, Basist i MC5, avled vid 68 års ålder

Band klara för festivaler

Skogsröjet har gjort klart med Nightingale, Bloodbound, The Gloria Story, Roxie 77
Rockstad: Falun har gjort klart med Bourbon Boys
Metaltown har gjort klart med Gojira, Skitarg och Kobra And The Lotus
Putte I Parken har gjort klart med Chris Cornell och Graveyard
Sweden Rock har gjort klart med Steel Panther

Veckans Största Nyhet

Black sabbath ställer in alla sina Europakonserter (förutom Download Festival i Donnington) den kommande sommaren pga Tony Iommis Lymfom. Istället uppträder Ozzy Osbourne med vänner.

Jag fick precis reda på att Black Sabbath ställer in alla sina konserter i Europa (förutom Download festival i UK). Detta på grund av Tony Iommis lymfom. Dock kommer det fortfarande att bli konserter fast då med Ozzy och vänner. Vännerna är olika beroende på spelning men det kommer att vara från Zakk Wylde och Geezer Butler till Slash.

Visst är det kul att konserterna inte blir helt inställda men det var väll Sabbath man ville se, inte Ozzy. Jag har biljett bokad den andra juni i Malmö och jag är chockad men faktiskt inte fövånad. Dock är jag förvånad över att det är Tonys sjukdom som ställer till det och inte stämmningen i bandet.

Det är flera månader kvar och det finns kanske ett litet hopp för att det ska lösa sig men tills nu får jag bara släppa ut ånga och förbereda mig för en konsert Ozzy. Det är bättre än inget.

Megadeth - À Tout Le Monde
Megadeth - Public Enemy No.1
Megadeth - Symphony of Destruction X

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bas tillgängliga

Gött med lite härlig Megadeth men även om À Tout Le Monde är en helt okej låt förstår jag inte varför man valde den. Det finns flera bättre Megadeth låtar som inte har kommit in i biblioteket ännu som This Day We Fight!, In My Darkest Hour och Black Swan. Sedan lär också Keyboard saknas.

Värmetermometer: 4/5

Veckans DLC

Jepp, vi blev alla rick rollade av Rick Astley och company. Alone och Never Gonna Give You Up är godkända. De andra två låtarna är dock fruktansvärt tråkiga. Hoppas att ingen gav detta paket som Alla Hjärtans Dag present till någon.

Bästa Låt: Never Gonna Give You Up (trots att man är fullständigt trött på den)

Betyg: 3,5/10 Alones

Väldigt segt just nu bland de nya släppen så jag tänkte starta något jag velat göra ett tag nu nämligen en karriärsrecension. Det kommer att gå till så här. Jag recenserar varje album från ett bands karriär, ger betyg på dem och ta reda på om albumen håller än idag. I slutet av varje serie ska jag sammanfatta och ge ett betyg till karriären i sig.

Jag börjar med Maiden för att de har en lång karriär bakom sig och för att de har varit en utav de stora pionjärerna från 80-talet till nu. Så låt oss starta min första karriärsrecension.

Iron Maiden



Bassisten och en utav grundarna till Iron Maiden, Steve Harris, har själv sagt att Iron Maiden hatar punk och att bandet inte har något att göra med deras "värsta rivaler". Det är möjligt att han har rätt men deras debutalbum visar dock punkinfluenser, särskilt i titelspåret. Det finns förstås också mycket Maiden i albumet förstås.

Bandets självbetitlade debut bjuder på en god blandning av musik. Vi har fart (Running Free och Iron Maiden), vi har stämmningsfull musik (Strange World), tempoväxlingar (Remember Tomorrow) och riktigt härlig musikalitet (Charlotte The Harlot och Phantom of The Opera). På ett sätt kan man beskriva debutalbumet som en sierskas glaskula. Den visar det sound som kommer göra bandet till det fenomen de är idag men ger också en liten hint om vad som kommer att hända i framtiden (närmast bestämmt 2000-talet).

Totalt får man se den självbetitlade debuten som en uppvärmning. Vi har soundet, Riffen sitter och musiken är stundtals grymm men en del utav kanterna har inte filats bort vid det laget.

Bästa Låt: Phantom of The Opera

Betyg: 8/10 Sanctuaries

Killers



Nu börjar soundet utvecklas mer till det som vi idag kallar för Iron Maiden men den där X-faktoren saknas. Precis som med debuten finns en god blandning av grymma låtar bland annat titelspåret som har ett riktigt coolt riff, svängiga Twilight Zone, instrumentalen Genghis Khan och gitarr frontade Wrathchild. Dock känns det som att jämnheten här är snäppet sämre (inget stort snäpp).

Det här var också det sista albumet med originalsångaren Paul Di'Anno. Det märks på de två albumen att han inte riktigt var rätt för Maiden... eller rättare sagt, Maiden var för bra för honom. Han är en bra sångare men med ett band som Maiden måste sångaren ha ett riktigt bra röstomfång för att musiken ska göra sig till rätta.

Lite sämre än debuten men forfarande ett starkt album.

Bästa Låt: Wrathchild

Betyg: 7,5/10 Killers

The Number of The Beast



Enligt mig är The Number of The Beast Maidens absolut mest överskattade album. Förutom de tre stora låtarna (titelspåret, Run To The Hills och Hallowed Be Thy Name) finns det inte så värst många starka låtar. Notera att jag heller inte säger att det finns några dåliga låtar.

Bland de andra låtarna är det 22 Acacia Avenue som sticker ut mest men annars är det inte mycket att hurra för. Missförstå mig ej, The Number of The Beast är ett riktigt klass album och en utav Maidens bättre men det är inte så bra som många påstår att den är.

Noterbart är också att detta är första albumet med Bruce Dickinson och man känner direkt att låtarna får ytterligare dimensioner jämfört med hur det var med Paul Di'Anno.

Bästa Låt: Delat mellan Run To The Hills och Hallowed Be Thy Name

Betyg: 8,5/10 Invaders

Tidigare i veckan avslöjade Harmonix att en utav de mest önskade låtarna skulle komma till rock band. Då ska vi se vilken det blev.

Metallica - One X
Metallica - Master of Puppets
Metallica - All Nightmare Long

om ni trodde att det ni precis läste var veckans DLC så har ni blivit RICK ROLLED. Den riktiga DLC:en är

Heart - Alone
Mr. Big - To Be With You X
Poison - Every Rose Has It's Thorn X
Rick Astley - Never Gonna Give You Up

Notera att låtar med X har Pro Gitarr/Bas tillgängliga

Tro det eller ej men Rick Astleys Never Gonna Give You Up ÄR en utav de mest önskade låtarna utav Rock Band fansen. Detta paket kommer att bli kallad Gold Star My Heart Pack, med andra ord ett paket inför Alla Hjärtans Dag. Det får mig att må illa. NGGYU kan säkert bli rolig men resterande låtar passar bättre till tryckare än Rock Band. Då hade ett nytt Metallica paket varit mycket bättre.

Värmetermometer: 1/5

Veckans DLC

Bush är väldigt överskattade. Det är det enda som behövde sägas.

Bästa Låt: Everything Zen

Betyg: 4,5/10 Machineheads

Idag gick en utav världens största hårdrocksband, Metallica, ut med att de har startat en helt ny festival. Festivalen kommer att heta "Orion Music + More" och kommer att äga rum 23 och 24 juni i Atlantic City, New Jersey (lite överraskande spelort då Metallica kommer från västkusten). Festivalen har just nu 22 bekräftade akter förutom Metallica själva. Dessa akter är som följer.

Arctic Monkeys
Avenged Sevenfold
Modest Mouse
The Gaslight Anthem
Cage The Elephant
Fucked Up
Best Coast
Hot Snakes
Titus Andronicus
Gary Clark Jr.
Lucero
Roky Erickson
The Black Angels
The Sword
A Place to Bury Strangers
Liturgy

Inte mycket Thrash i den uppställningen men det är flertalet av Metallicas favoritband och fler band kommer att tillkomma. Metallica kommer att avsluta det båda dagarna och de kommer att spela The Black Album och Ride The Lightning i sin helhet i båda konsereterna.

Fan va grymma ni är Sverige. Dead By April till final i Melodifestivalen. Men nu lägger vi det till handlingarna och kollar in vad vi ska ha utkik på i Februari.

Van Halen - A Different Kind of Truth

Ja hur kommer Van Halen att låta efter alla dessa år. Jag har inga jätte förväntningar med tanke på medlemmarnas kemi men man vet aldrig.

Rage - 21

Rage är ett band som är speciella. Jag älskade deras senaste släpp Strings To A Web så jag förväntar mig stordåd från denna platta som är deras artonde, inte tjugoförsta, fullängdssläpp.

UFO - Seven Deadly

Ett annat veteranband som jag inte riktigt vet var de står. Kan bli både flipp och flopp.

Amberian Dawn - Circus Black

Nu när Nightwish inte längre har operasång har Amberian Dawn tagit över som ledarna inom Operametalen. De släpper album lika frekvent som jag byter kalsonger. Är stabila men kan de hitta fullpoängaren?

Förutom hårdrocksnörd är jag också Mellonörd. Nej, det är inte på grund av att jag gillar musiken utan att jag gillar själva tävlingen. Att tävla i musik är riktigt häftigt.

Årets startuppställning består av två stycken rock akter. I deltävling 4 kommer vi att få se Dynazty men redan ikväll får vi se det band jag har velat se i mellon enda sedan deras superhit Losing You. Dead By April. Bandet är tillräckligt välkänt av det svenska folket och kan skapa refränger som sitter direkt.

Hur är deras låt Mystery då? Jag har bara hört ett smakprov på ca. 1 minut men detta är vad jag kan säga. Det är det hårdaste melodifestivalen har haft någonsin. Vi har growl, dubbelbas och även en dödsbur runt trummisen men det är tillräckligt familjevänligt för att de flesta säkerligen ska kunna njuta av låten.

Synd bara att DBA möter riktigt tufft motstånd. Veteranerna Afro-Dite, löjligheternas kung Sean Banan, Mr. Oh My God The Moniker, den skämmiga programledaren Marie Serneholt, Dramaten skådisen Torsten Flink och hans Revolutions Orkester, Ms. out of this world experience Loreen och de helt okända Abalone Dots. Jag har lyssnat på deras låtar också och det kommer bli en rysare idag. Det kan jag nästan lova.

Jag tror dock att Dead By April har en jättechans att ta sig direkt till final. Deras styrka är att deras låt är annorlunda, inget man har sett i Mellon tidigare. Låten är kanske inte lika stark som Losing You men tillräckligt bra för att känna igen dem och rösta på dem.

Så ikväll vill jag att alla ni tittar på SVT 1 runt 20:30 (så har ni hoppat över några skitlåtar) och röstar på DBA tills telefonen glöder. För visst vill vi ha ett hårdrocksband i final?

Hur tror jag att det slutar då? Jag är optimistisk och tror att bandet tar sig direkt till final tillsammans med Loreen . Andra chansen får Sean Banan och Afro-Dite.

Artist: Mustasch
Album: Sounds Like Hell, Looks Like Heaven
Releaseår: 2012
Skivbolag: Sony/Gain
Antal Låtar: 10
Längd: 35:19
Medlemmar:
Ralf Gyllenhammar - Sång, Gitarr
David Johannesson - Gitarr
Mats Stam Johansson - Bas
(osäker med trummisen då Dannie McKnezie lämnade bandet i slutet av 2011. Troligt att han var med och spelade in skivan innan den släpptes.)

1. Speed Metal
2. The Challenger
3. It's Never Too Late
4. Cold Heart Mother Son
5. Morning Star
6. Dead Again
7. Your Father Must Be Proud of You
8. Destroyed By Destruction
9. I Don't Hate You
10. Northern Link

Mycket i skolan just nu men inte ens plugget kan stoppa mig från att lyssna på nya skivan från Mustasch och skriva en recension om den. Let's do it!!!

Det första man ska ta i åtanke med Sounds Like Hell, Looks Like Heaven är att det är det album av Mustasch som har tagit längst tid, eller rättare sagt tiden mellan detta album och förra är det längsta. Vanligtvis är det ett eller två år mellan albumen men nu var det tre år sedan senaste fullängdaren (då är The New Sound of The True Best ej inräknat). Därför hade jag lite högre förväntningar än inför tidigare album från bandet.

Som vanligt visar Mustasch en grymm förmåga av att både vara jämn med klassen på låtarna och mångsidig när det gäller hur låtarna låter. Till exempel har vi finstämda Morning Star men också Snabba Speed Metal (passande titel va?) och gungiga singeln The Challenger. Överhuvudtaget finns det knappt någon låt som viker ned sig med undantaget Northern Link som är Trafik rapporter (med reklam för Mustasch förstås). Jag måste också ge en enolge till grabbarna för att ha kommit på titlarna som är riktigt inovativa och grymma. Destroyed By Destruction kan redan nu vara årets häftigaste låttitel. Låten i sig är go som en göteborgare.

Detta album kunde ha varit en lätt 9-10 poängare om det nu inte var så att albumet var så fruktansvärt kort. 35 minuter är inte tillräckligt för ett så bra band som Mustasch. Det ger mig visserligen tid att lyssna på albumet fler gånger men som sagt, ett kort album är inget perfekt album, oavsett låtskatten i det albumet.

Totalt intryck: Hade det inte varit för albumets längd hade jag redan nu sagt att detta album kommer att konkurera om att vara årets album. Låtmaterialet är mycket bra och ett stor steg frammåt jämfört med bandet förra släpp. Att den kommer att vara med i 2012 års årslista är självskrivet men någon låt till hade definitivt inte skadat.

Bästa Låt: Dött lopp mellan Speed Metal och The Challenger

Betyg: 8/10 Morning Stars