Karriärsrecension: Iron Maiden Del 2
Då fortsätter vi min karriärsrecension av Iron Maidens karriär. Idag ska vi granska Piece of Mind, Powerslave och Somewhere In Time
Piece of Mind
Piece of Mind innehåller, enligt mig, två utav de mest överskattade låtarna som Iron Maiden någonsin har skapat. Where The Eagles Dare och Flight of Icarus. Båda låtarna är bra men saknar den där kraften som man så gärna vill höra från bandet. Eller rättare sagt, dessa två låtar är lite tråkiga.
Annars är Piece of Mind just som titel antyder, frid för sinnet. Förutom The Trooper finns egentligen inte låtar som bjuder på en berg och dalbane känsla. Det är sköna låtar som bjuds som utmanar lite vilket i sig är någorlunnda tråkigt men det är också en bra sak då det ger en bra variation i bandets sound.
Även om det är bra med variation faller inte Piece of Mind mig riktigt in i smaken. Det är fortfarande ett bra album men det saknar power och kraft. Litet plus i kantet dock att det är Maidens längsta platta hittills.
Bästa Låt: The Trooper
Betyg: 6,5/10 Revelations
Powerslave
Maiden har haft många teman genom åren men inget slår egypten-temat i Powerslave. Sedan har vi också den grymma låt skatten här. Aces High, Powerslave, 2 minutes To midnight, Rime of The Ancient Mariner och alla andra låtar berättar en helt egen historia som ger låten ett större liv. Här börjar också Maiden visa en mer progresiv sida med längre och komplexare låtar (framför allt Rime of The Ancient Mariner med sina 13:34)
Som vanligt lyser riffen, instrumenten samt Bruce och hans röst väldigt starkt. Faktiskt lyser de till den grad då man blir fullständigt inne i musiken och stänger ute allt annat runt omkring en. Litet minus dock att alla låtar inte passade fullständigt in i Egypten temat (t ex Aces high)
Bästa låt: Powerslave
Betyg: 9,5/10 Big 'Orras
Somewhere In Time
Tidigare i detta inlägg har vi snackat om överskattade låtar. Detta album är dock inte överskattat utan det mest underskattade albumet i Iron Maidens karriär.
Här slänger bandet ut 8 stycken världsklasslåtar som alla har sin stora styrka. I Caught Somewhere In Time används syntarna klanderfritt i gitarriffet, Wasted Years må vara kommersiell men har fortfarande en skön rytm, Sea of Madness har en väldigt speciell uppbyggnad, Heaven Can Wait har nog en utav de mest beroendeframkallande refrängerna som finns på denna jord, The Loneliness of The Long Distance Runner har den bästa refrängen som finns på denna jord, Stranger In A Strange Land är väldigt skön, Deja-vu ger dig ingen känsla om att du har varit med om det tidigare utan en känsla av fart och headbanging och till sist, Alexander The Great är lika stor och maffig som den riktiga Alexander.
Totalt sett ett fullständigt komplett album som inte går att förbättra.
Bästa Låt: Loneliness of The Long Distance Runner
Betyg: 10/10 (not) Wasted Years
Piece of Mind
Piece of Mind innehåller, enligt mig, två utav de mest överskattade låtarna som Iron Maiden någonsin har skapat. Where The Eagles Dare och Flight of Icarus. Båda låtarna är bra men saknar den där kraften som man så gärna vill höra från bandet. Eller rättare sagt, dessa två låtar är lite tråkiga.
Annars är Piece of Mind just som titel antyder, frid för sinnet. Förutom The Trooper finns egentligen inte låtar som bjuder på en berg och dalbane känsla. Det är sköna låtar som bjuds som utmanar lite vilket i sig är någorlunnda tråkigt men det är också en bra sak då det ger en bra variation i bandets sound.
Även om det är bra med variation faller inte Piece of Mind mig riktigt in i smaken. Det är fortfarande ett bra album men det saknar power och kraft. Litet plus i kantet dock att det är Maidens längsta platta hittills.
Bästa Låt: The Trooper
Betyg: 6,5/10 Revelations
Powerslave
Maiden har haft många teman genom åren men inget slår egypten-temat i Powerslave. Sedan har vi också den grymma låt skatten här. Aces High, Powerslave, 2 minutes To midnight, Rime of The Ancient Mariner och alla andra låtar berättar en helt egen historia som ger låten ett större liv. Här börjar också Maiden visa en mer progresiv sida med längre och komplexare låtar (framför allt Rime of The Ancient Mariner med sina 13:34)
Som vanligt lyser riffen, instrumenten samt Bruce och hans röst väldigt starkt. Faktiskt lyser de till den grad då man blir fullständigt inne i musiken och stänger ute allt annat runt omkring en. Litet minus dock att alla låtar inte passade fullständigt in i Egypten temat (t ex Aces high)
Bästa låt: Powerslave
Betyg: 9,5/10 Big 'Orras
Somewhere In Time
Tidigare i detta inlägg har vi snackat om överskattade låtar. Detta album är dock inte överskattat utan det mest underskattade albumet i Iron Maidens karriär.
Här slänger bandet ut 8 stycken världsklasslåtar som alla har sin stora styrka. I Caught Somewhere In Time används syntarna klanderfritt i gitarriffet, Wasted Years må vara kommersiell men har fortfarande en skön rytm, Sea of Madness har en väldigt speciell uppbyggnad, Heaven Can Wait har nog en utav de mest beroendeframkallande refrängerna som finns på denna jord, The Loneliness of The Long Distance Runner har den bästa refrängen som finns på denna jord, Stranger In A Strange Land är väldigt skön, Deja-vu ger dig ingen känsla om att du har varit med om det tidigare utan en känsla av fart och headbanging och till sist, Alexander The Great är lika stor och maffig som den riktiga Alexander.
Totalt sett ett fullständigt komplett album som inte går att förbättra.
Bästa Låt: Loneliness of The Long Distance Runner
Betyg: 10/10 (not) Wasted Years
Kommentarer
Trackback
