Karriärsrecension: Iron Maiden Del 3
Seventh Son of A Seventh Son
Det är något mystiskt med Seventh Son of A Seventh Son. Här tar Maiden sina svängar ut rejält både musikaliskt och lyriskt. Det tar sin tid men mystiken flyter till slut in i min kropp och ger mig en uppenbarelse och den lyder "Detta är ett mästerverk". Det jag dock saknar med albumet är en lite snabbare låt och att det skulle ha varit 7 istäellet för 8 låtar (vilket hade fullföljt temat med nummret sju).
Oavsett hur man nu vrider och vänder på det är Seventh Son of A Seventh Son helt makalöst bra och ett måste inte bara för Maiden fans utan andra hårdrockare också. Ett album som hade varit ett orakel som är den sjunde sonen av den sjunde sonen om den hade varit en människa.
Bästa Låt: The Evil that Men Do
Betyg: 9,5/10 Clairvoyants
No prayer For The Dying
Då går vi in i 90-talet i denna karriärsrecensionsserie, en tung tid för nästan alla hårdrocksband och det är inget undantag för Maiden. No Prayer For the Dying må innehålla det som Iron maiden står för men det finns en sak som saknas. Energi. Bandet har inte samma energi som i de tidigare albumen vilket gör detta album miltals sämre. Det finns dock ljusglimtar. Det finns lite energi i Holy smoke och Bring Your Daughter... To The Slaughter och låtar som Mother Russia och The Assassin har en bra musikalitet. Men som sagt, en svag Maiden platta (vilket blir en väl godkänd platta för andra band).
Bästa Låt: Bring Your Daughter... To The Slaughter
Betyg: 6/10 Tailgunners
Fear of The Dark
Fear of the Dark fortsätter där det förra albumet slutade. Ett album med hyfsade låtar men med lite för dålig energi. Dock är låtskatten här avsevärt starkare än i No Prayer For The dying. Låtar som fartfyllda Be Quick Or Be Dead, eleganta Afraid To Shoot Strangers, magnifika Childhood's End och titelspåret som är den ultimata live-spåret gör Fear of The Dark till ett klart bättre album. Men det märktes verkligen att bandet kanske behövde en paus vilket det nu inte blev (förutom för sångaren Bruce Dickinson). Nåja, sålänge det inte blir en fullständig katastrof är jag nöjd.
Bästa låt: Fear of The Dark
Betyg: 7,5/10 Fugitives
Det är något mystiskt med Seventh Son of A Seventh Son. Här tar Maiden sina svängar ut rejält både musikaliskt och lyriskt. Det tar sin tid men mystiken flyter till slut in i min kropp och ger mig en uppenbarelse och den lyder "Detta är ett mästerverk". Det jag dock saknar med albumet är en lite snabbare låt och att det skulle ha varit 7 istäellet för 8 låtar (vilket hade fullföljt temat med nummret sju).
Oavsett hur man nu vrider och vänder på det är Seventh Son of A Seventh Son helt makalöst bra och ett måste inte bara för Maiden fans utan andra hårdrockare också. Ett album som hade varit ett orakel som är den sjunde sonen av den sjunde sonen om den hade varit en människa.
Bästa Låt: The Evil that Men Do
Betyg: 9,5/10 Clairvoyants
No prayer For The Dying
Då går vi in i 90-talet i denna karriärsrecensionsserie, en tung tid för nästan alla hårdrocksband och det är inget undantag för Maiden. No Prayer For the Dying må innehålla det som Iron maiden står för men det finns en sak som saknas. Energi. Bandet har inte samma energi som i de tidigare albumen vilket gör detta album miltals sämre. Det finns dock ljusglimtar. Det finns lite energi i Holy smoke och Bring Your Daughter... To The Slaughter och låtar som Mother Russia och The Assassin har en bra musikalitet. Men som sagt, en svag Maiden platta (vilket blir en väl godkänd platta för andra band).
Bästa Låt: Bring Your Daughter... To The Slaughter
Betyg: 6/10 Tailgunners
Fear of The Dark
Fear of the Dark fortsätter där det förra albumet slutade. Ett album med hyfsade låtar men med lite för dålig energi. Dock är låtskatten här avsevärt starkare än i No Prayer For The dying. Låtar som fartfyllda Be Quick Or Be Dead, eleganta Afraid To Shoot Strangers, magnifika Childhood's End och titelspåret som är den ultimata live-spåret gör Fear of The Dark till ett klart bättre album. Men det märktes verkligen att bandet kanske behövde en paus vilket det nu inte blev (förutom för sångaren Bruce Dickinson). Nåja, sålänge det inte blir en fullständig katastrof är jag nöjd.
Bästa låt: Fear of The Dark
Betyg: 7,5/10 Fugitives
Kommentarer
Trackback
