sharkruisher

Album: Elysium
Artist: Stratovarius
Release år: 2011
Skivbolag: Playground
Antal låtar: 9
Längd: 56.35

1. Darkest Hours
2. Under Flaming Skies
3. Infernal Maze
4. Fairness Justified
5. The Game Never Ends
6. Lifetime In A Moment
7. Move The Mountain
8. Event Horizon
9. Elysium

Stratovarius har alltid varit ett av mina favorit band inom Power Metal genren och nu är de här med deras trettonde fullängdare. För er som inte vet, Elysium är ett evigt paradis i den grekiska mytologin där de modiga och segervisa får sin sista vila. Där hade nog trummisen Jörg Michael hamnat om han hade förlorat kampen mot cancern (vilket han vann :D)

När det gäller Power Metal och albumomslag så funkar de två alltid ihop och Elysium ger oss ett superbt exempel på det. Vackert omslag som innehåller en fågel (Pelikan eller albatross vet ej), ett vatten landskap och Polaris stjärnan som vi känner igen från det förra albumet.

Själva albumet börjar med singeln Darkest Hours som vissar härlig Power Metal känsla och har en slagkraftig refräng men man känner samtidigt att det kunde ha varit bättre. Efter det så försvinner Powern i Metallen. Albumet är mer utvecklad än tidigare upplagor och låtarna är lyriskt fantastiska men det är inte samma Stratovarius som vi har lärt att känna. Jag kan ha fel men jag känner att bandet blir lite av Power Metallens svar på Iron Maiden. Att ju längre karriären går desto mer proggresivt blir bandet och musiken utvecklas till allt utom tre minuters låtar med fart och slagkraftiga refränger. Det behöver inte vara en dålig sak men det tar tid att smälta musiken. Ett perfekt exempel är titelspåret som är över 18 minuter långt och uppdelat i tre delar. Man märker skillnaderna i de olika delarna men 18 minuter? Hade det inte varit bättre då med att dela upp delarna till tre enskilda låtar? 18 minuters låtar är lite mer av Dream Theaters stil.

Totalt Intryck:
Sämre än Polaris men Elysium visar att bandet fortsätter att utvecklas och vidga deras vyer. Albumet är inte fantastiskt men inte jättedåligt. Det jag saknar mest är mer power vilket saknas i flera låtar. Det skulle inte skada heller att dela titelspåret upp i tre låtar så att det inte blir lika segdraget.

Bästa Låt:
The Game Never Ends. Enormt vacker text om människans miljöförstöring och en melodi som är väldigt typiskt Stratovarius. Med andra ord en näst intill perfekt kombination av text och musik.

Betyg: 5,5/10 Polaris stjärnor