Big 4 Recension Del 2: Megadeth



Band: Megadeth
Speltid: Ca 40 min
Plats: Ullevi, Göteborg
Publik: Ca 25 - 30 000
Medlemmar:
Dave Mustaine. Sång och Gitarr
David Ellefson. Bas
Chris Broderick. Gitarr
Shawn Drover. Trummor
Spellista:

Trust
In My Darkest Hour
Hangar 18
Wake Up Dead
Headcrusher
Symphony of Destruction
Peace Sells
Holy Wars... The Punsihment Due

Megadeth var skapat 1983 efter att sångaren och gitarristen, Dave Mustaine, fick kicken från Metallica. Debuten kom efterföljande år men det var andra plattan, Peace Sells... But Who's Buying, som fick fart på bandets karriär. En annan milstolpe för bandet var 1990 då de släppte Rust In Peace. Ett album som enligt många (inklusive mig) är en utav de bästa hårdrocksalbumen någonsin. Megadeth är mest känd för att vara väldigt tajta när de spelar live och att gitarr spelandet är en stor del i deras musik. Men oavsett hur man vänder och vrider på det kan man bara inse att Megadeth är en utav de ledande hårdrocksbanden i världen både då som nu.

Mina förväntningar inför konserten var väldigt låga då jag har hört att Dave är en ganska så dålig liveartist men högre förväntningar hade jag dock på spellistan. Eftersom bandet firar 25 års jubileum på Peace Sells... But Who's Buying förväntade jag mig många låtar från den plattan.

Shawn Drover öppnar konserten med sina trummor i en låt som jag inte riktigt kände igen. I efterhand tog jag reda på att det var Trust som var öppningslåten. En låt från 90-talet, en era som jag har lyssnat väldigt lite på med Megadeth. I efterhand tyckte jag att det lät okej men inte mer. Sedan kommer, enligt mig en fantastisk live låt, In My Darkest Hour. Här vill man se att bandet får till en riktig show men Mustaine håller sig bakom sin lugg, mumlar ur sig sången och står kvar på samma ställe. Dock blir själva musikutförandet bra. Mustaine kommer sedan sig till rätta i Hangar 18, en låt som har så lite text så det borde vara en instrumental. Återigen är utförandet klanderfritt men man tycker dock att man kunde ändra lite mer på solona och inte bara köra som på studioversionen. Sedan gör Mustaine något ovanligt. Han pratar mellan låtarna. Han säger att publiken är vacker och "Let's see if you recognize this one" och börjar spela Wake Up Dead. Äntligen tänker jag en låt ur Peace Sells... But Who's Buying. Som tidigare låtar blir utförandet bra men sången ganska dålig. Mer mellan låtar show då Mustaine kör refräng riffet till Headcrusher och börjar för första gången på konserten få igång publiken. Lite sent tyvärr. Sedan brakar det loss med enda låten från 2000-talet i setlisten. Då börjar publiken äntligen tända till och de gör det ännu mer när Symphony of Destruction kör igång. Intensiteten blir större och jag kan äntligen ta mina första allsångstoner för kvällen.  Den riktiga allsången kommer dock därefter med superhiten Peace Sells och äntligen börjar Mustaine sjunga lite ordentligt iallafall även om det mesta är pratsång. Hela tjottabalongen avslutas med Holy Wars... The Punishment Due där gitarrspelandet återigen visar varför det är en så stor del i Megadeths sound. Tyvärr så faller Mustaine i gamla vanor igen och mumlar sig igenom avslutningen. Avslutningsvis presenterar Mustaine bandet och avslutar med sin standard live fras "You've been great, we've been Megadeth".

Totalt Intryck:
Tur att jag hade så låga förväntningar för annars hade jag nog varit förbannad. Med en så bra låtlista som Megadeth har så tycker man att det borde bli helt fantastiskt live. Intensiteten saknas och mustaine är väldigt långt ifrån en showman. En annan tråkig sak är att konserten var så kort och bara två låtar från 25 års jubilerande Peace Sells plattan. Som tur är räddas showen av att bandet är så fruktansvärt tajt och kan sin sak när det gäller att spela instrumenten.

Bästa Låtar:
Symphony of Destruction och Peace Sells

Betyg: 5/10 Headcrushers

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0