sharkruisher

Album: Sounds of A Playground Fading
Artist: In Flames
Releaseår: 2011
Skivbolag: Nuclear Blast
Låtar: 13
Längd: 53:51

1. Sounds of A Playground Fading
2. Deliver Us
3. All For Me
4. The Puzzle
5. Fear Is The Weakness
6. Where The Dead Ships Dwell
7. The Attic
8. Darker Times
9. Ropes
10. Enter Tragedy
11. Jester's Door
12. A New Dawn
13. Liberation

En utav Sveriges största band alla kategorier är här igen. In Flames har släppt sitt tionde album sedan debuten 1993. Kan de överträffa 2008 års succe A Sense of Purpose? låt oss ta reda på det.

Jag lyssnade på albumet först via Bandit radio då de spelade hela albumet med medlemmarna Anders Friden och en till som jag inte kom ihåg vem det var. I alla fall de kommenterade varje spår och sa att hela albumet var en berättelse om att man upplever en rädsla för ensamhet och att man tar sig itu med den rädslan. Jag tog mig en titt på texterna (efter programmet förstås) och såg att det stämde. Jag har för jämnan väldigt svårt att förstå musiktexter men här fattade jag allting direkt. Det gav låtarna ett större djup.

Titel spåret öppnar långsamt och segt men efter en minut i låten skruvas farten upp och In Flames kommer fram. Utan den minuten hade låten varit kanon men jag accepterar att den finns där då den ger en dramatisk start och lite förspel i "storyn". Sedan kommer singeln Deliver Us. En klockren låt som jag ändå känner att den kunde bli lite snabbare men den funkar så som den gör. All For Me är en okej låt med ett sjyst riff dock känns uppbyggnaden av låten, särskilt refrängen, lite konstig. The Puzzle är precis, som titeln antyder, lite som ett pussel. Det tog någon lyssning för mig för att få ihop låten men när bitarna har fallit på plats så bildas en klar bild på en fantastisk låt. Fear Is The Key påminner mig mycket om Alias från bandets förra släpp och det är här som jag börjar inse en sak. Att Sounds of A Playground Fading är lite som en uppgraderad version av A Sense of Purpose. Inget dåligt i det men det känns lite tråkigt då det är nästan samma platta igen. Albumet fortsätter med Where The Dead Ships Dwell som är den som får igång mina känslor mest. Inte så att jag headbangar men att jag får gåshud istället. Väldigt vackert. The Attic följer sedan och det är en väldigt mörk låt i lite unplugged anda. Inte riktigt min smak men det är skönt att se lite variation. Darker Times har kanske den bästa refrängen i albumet och ett härligt gitarr arbete som bara är en ren njutning att lyssna på. Sångaren Anders Friden's mjukaste insats hittar vi i låten Ropes. En låt som inte är en ballad men som har en text som skulle kunna passa i en ballad. Jag är dock väldigt glad att den är som den är. Enter tragedy är nog den hårdaste låten på plattan som låter lite som en blandning av äkta death metal och något episkt. Konstigt jag vet men det låter bra. De tre sista låtarna i albumet ger en hyfsad avrundning på sagan men det är inga låtar jag skulle tänka mig ha på min spellista (särskilt inte Jester's Dorr som jag inte klassar som låt) men som jag uppskattar som bitar i albumet.

Totalt Intryck:
Som jag sa tidigare i recensionen är albumet som en uppdatering av förgående släpp. Men jag kan inte sluta älska det här. Allt som In Flames gör blir till guld och storyn, låtarna och allt annat smälter samman till ett utav 2011 års bästa album. Dessutom perfekt längd på både albumet och låtarna.

Bästa Låt:
Finns väldigt många bra låtar i detta album men The Puzzle är bäst för att den har den bästa helheten med text, refräng, uppbyggnad och utförande. Men flera låtar är inte alls lågt efter.

Betyg: 9/10 Jester's Doors