sharkruisher

Album: You Only Live Twice
Artist: Pain
Releaseår: 2011
Skivbolag: Nuclear Blast Europe
Antal Låtar: 9
Längd: 40:38

1. Let Me Out
2. Feed The Demons
3. The Great Pretender
4. You Only Live Twice
5. Dirty Woman
6. We Want More
7. Leave Me Alone
8. Monster
9. Season of The Reaper

Peter Tägtgrens soloprojekt Pain har nu släppt sitt sjunde studio album. Vi får se om industrimetal bandet kan toppa förra släppet Cynic Paradise. Dags att ta reda på det.

Det jag gillade med Cynic Paradise var variationen. Vi hade snabba tunga låtar som I'm Going In och schysta lite långsammare låtar som Follow Me. Farten i You Only Live Twice hittar vi direkt i Let Me Out dock är den inte så snabb som jag kanske hade velat. Nåja låten funkar bra ändå. I Feed The Demons märker jag influenser från Tägtgrens andra band Hypocrisy särskilt i sången. Inte dåligt men jag vill helst att om man är med i två eller fler band att man inte blandar bandens olika stilar i ett utav banden. The Great Pretender kör igång härnäst och då går jag verkligen igång. Det är just så här som jag vill höra Pain. Det är snabbt, hårt och det är en helt fantastisk låtuppbygnad. asbra. Titelspåret är väldigt episkt, nästan som om det skulle komma från filmen Den Onde, Den Gode, Den Fule (refräng versen är fruktansvärt lik The Ecstacy of Gold). Ger albumet ännu en dimension. Dirty Woman är första singeln men jag själv tycker att den är lite väl dirty. Kanske inte textvis men den ger ingen riktig slagkraft. Den sätter sig dock som tuggummi under sko. Albumet avslutas med fyra helt olika låtar. En snabb låt i We Want More, en låt som går i princip samma tempo i Leave Me Alone, en lugn låt med ett tungt riff i Monster och en ovanligt progresiv låt för att vara Pain i Season of The Reaper.

Totalt intryck:
Når inte riktigt upp till Cynic paradie standard men You Only live Twice befäster Pain som det bästa industrimetal bandet i världen. Ett härligt album med bra variation och sköna uppbygnader. Sedan är ju albumomslaget ett utav de snyggaste man har sett på mycket länge.

Bästa Låt:
Står mellan titelspåret och The Great Pretender men den senare vinner p.g.a att den visar det som jag fullständigt älskar med Pain. Fart och en riktigt kraftfull refräng.

Betyg: 8,5/10 Dirty Women