sharkruisher

Artist: Disturbed
Album: The Lost Children
Releaseår: 2011
Skivbolag: Reprise
Antal Låtar: 16
Längd: 60:59
Medlemmar:
David Draiman - Sång
Dan Donegan - Gitarr
John Moyer - Bas
Steve Kmak - Bas
Mike Wengren - Trummor

1. Hell
2. A Welcome Burden
3. This Moment
4. Old Friend
5. Monster
6. Run
7. Leave It Alone
8. Two Worlds
9. God of The Mind
10. Sickened
11. Mine
12. Parasite
13. Dehumanized
14. 3
15. Midlife Crisis (Faith No More Cover)
16. Living After Midnight (Judas Priest Cover)

Som vi vet sedan tidigare i år har Disturbed bestämt sig för att splittras i en obestämd tid för att lösa diverse problem. För att vi fans inte ska sakna dem allt för mycket har bandet nu släppt The Lost Children, ett album som innehåller låtar som har funnits på "B-sidorna" av deras studio album. Med andra ord, låtar som inte platsade i något studio album utan fick vara med i bonus varianter av albumet istället. Få se om dessa låtar förtjänade att vara bänknötare.

Det är ingen snack om saken att jag sänker mina förväntningar inför detta album men jag hade ändåså rätt så höga förväntningar på The Lost Children då jag vet vad Disturbed kan.

Bandet öppnar starkt med singeln Hell och sedan fortsätter det i samma takt. Med tanke på mängden låtar trodde jag inte att vi skulle få samma jämnhet som vi är vana att få men jag hade enormt mycket fel. Även om jag saknar den där riktiga super toppen finns det inte en enda dålig låt på albumet. Man märker också av influenserna i från de album man redan har släppt bland annat märks det att A Welcome Burden kommer från The Sickness, Run från Indestructable, Leave It Alone från Asylum och Sickened från Ten Thousand Fists. En bra samling av varierade grymma låtar.

Det enda som gör mig någorlunda sur är de sista två låtarna som är covers. Disturbed kan helt klart göra covers (se Land of Confusion) men på senare tid har det inte riktigt funkat. Asylum bjöd på en cover av U2's ISHFWLF (I Still Haven't Found What I'm Looking For) och den var urusel. Riktigt så dåliga är inte Midlife Crisis och Living After Midnight men de är inte några covers att hänga upp i julgranen. Midlife Crisis känns lite för likt originalet och lite halv dåligt genomarbetat. Den andra covern börjar med ett trumsolo. Dock är det Painkiller trumsolot. Vad ger det mig för reaktion? jag börjar skratta. Ja, det är sant, jag tycker att det blir så löjligt så jag kan bara skratta. De är inte så att de utför det dåligt utan det är så att det känns fullständigt fel att sätta ett Judas Priest solo i en annan Judas Priest låt. Resten av låten var ljummen.

Totalt Intryck:
Jag är tacksam för att alla dessa "B-låtar" fick vara med i ett album där de slipper sitta vid sidan och titta. Alla låtar har sin charm och det befäster Disturbed som en utav de absolut jämnaste och starkaste banden som finns ute idag. Förhoppningsvis är deras paus inte permanent för jag vill ha fler album av dem. Men detta får räcka så länge.

Bästa Låt:
Run. Låten påminner mig om en annan favorit från Indestrucible, Perfect Insanity. Ett sound som bara Disturbed kan skapa.

Betyg: 8,5/10 Parasites