sharkruisher

Artist: Dream Theater
Album: A Dramatic Turn of Events
Releaseår: 2011
Skivbolag: Roadrunner Records
Antal Låtar: 9
Längd: 1:17:01
Medlemmar:
James LaBrie - Sång
John Petrucci - Gitarr, Körsång
John Myung - Bas
Jordan Rudess - Keyboard
Mike Mangini - Trummor

1. On The Backs of Angels
2. Build Me Up, Break Me Down
3. Lost Not Forgotten
4. This Is The Life
5. Bridges In The Sky
6. Outcry
7. Far From Heaven
8. Breaking All Illusions
9. Beneath The Surface

Det har nu snart gått två år sedan sedan en utav Dream Theaters grundare, Mike Portnoy, lämnade bandet och lämnade kvar ett stort trummset. Ett trummset som nu en annan Mike får ta hand om. Mike Mangini har bland annat varit med i band som Annihilator och James LaBries solo projekt. Så inför recensionen ställer jag mig frågan, är det ett helt nytt DT vi kommer att få höra eller inte?

Singeln On The Backs of Angels öppnar DT's elfte fullängdare, en låt som visar upp DT's fantastiska musikalitet men jag ger lite kritik till refrängen då den kunde ha varit lite slagkraftigare, men det är helt klart en bra öppning på albumet. i första spåret saknade vi slagkraftig refräng, här har vi den i spå nr. 2. Build Me Up, Break Me Down må vara kortare än vad jag hade velat men den är lätt att komma ihåg och den har det där extra i sig som jag bara kan höra via DT. Men som sagt, någorlunda kort. Första låten utav fyra som är över 10 min långa är Lost Not Forgotten. Det är äkta DT. En lång låt fylld med tempoväxlingar, solon och en tung refräng. Men som vanligt när det gäller sådana låtar så kräver det sin lyssnare för att man verkligen ska njuta av den. Näst mastodontlåt är Bridges In The Sky. Öppningen är ganska konstig med någon sorts afrika- och kyrkokörs vibb. När låten väl drar igång blir man frälst. Det är så här jag vill att nästan alla DT låtar ska låta som. Refrängen är också den vackraste och en utav de slagkraftigaste på samma gång. Outcry är sedan den näst längsta låten men den fastnar inte lika lätt som de andra mastodontlåtarna tyvärr. Den längsta låten på skivan är Breaking All Illusions med en inklockning på 12:26. Keyboard riffet i början av låten får mig att tänka på att det skulle ha kommit från någon 80-tals låt eller något från melodifestivalen. skumt. Själva låten är förstås lite svår att ta in men den växer för varje lyssning. Ni som har varit uppmärksamma har nog märkt att jag har hoppat över tre låtar i denna recension. This Is The Life, Far From Heaven och Beneath The Surface. Deras likhet är att de är ballader och det är väldigt sällan jag gillar ballader. De tre var bara tråkiga. Det bästa med balladerna var dock att ingen överskred 6 och en halv minut vilket gjorde det lättare.

Totalt Intryck:
Ny trummis, samma band. Trots att deras välkända trummis Mike Portnoy har lämnat så tog han inte med sig soundet som DT har utvecklat de senaste åren. Albumet är väl inget i fullständigt världsklass men killarna gör ett fantastiskt jobb och visar att Dream Theater är verkligen att räkna med. Och Mangini, hur var han? Ärligt talat så kunde man nästan tro att Portnoy fortfarande var med i bandet. Med andra ord, han var grymm.

Bästa Låt:
Build Me Up, Break Me Down. Den refrängen räcker fruktansvärt långt. Önskar dock att låten vore lite längre

Betyg: 7,5/10 Bridges In The Sky