sharkruisher

Förutom i öppningsspåret Fast As A Shark är albumtiteln lite missledande. Det må vara äkta Accept vildhet men så otämjd är inte detta album. Dock håller låtarna bra klass och bandet är lika tajta som i föregångaren Breaker. Det känns dock som om någonting i detta album saknas för att det ska nå ytterligare en nivå. Ja visst! Lite mer power, då har vi ett äkta mästerverk. Men detta får duga och det gör mig inte precis bitter.

 

Förtjänar albumet den legendarstatus som den har fått? Svaret är ja (både på album och omslag). Balls To The Wall är ett utav de jämnaste albumen jag har någonsin hört och varje låt håller en hög klass. Titelspåret sätter ribban och resten utav låtarna följer den till punkt och prickat. Det enda som stoppar mig från att ge detta album ett perfekt betyg är avsaknaden av en riktig superlåt typ Fast As A Shark. Annars är detta album fullständigt klockrent in i minsta detalj. Ett album med mycket stake eller om man så vill, stålkulor.

Man kan tycka att jag älskar Metal Heart med tanke på hur lik den är sina tre senaste föregångare men så är inte riktigt fallet. För till skillnad från Breaker, Restless & Wild och Balls To The Wall finns det inte någon låt som fastnar fullt ut i Metal Heart. Visst, albumet innehåller en hel knippe med starka låtar men de gör en inte lika berusad som de borde göra. Albumet är ändå så trots allt ett album som jag räknar in i bandets storhetstid då den följer samma spår som de andra albumen i samma era. Bara det att plattan sladdar lite väl mycket på vägen.