Recension: Dark Adrenaline



Artist: Lacuna Coil
Album: Dark Adrenaline
Releaseår: 2012
Skivbolag: Century Media
Antal Låtar: 12
Längd: 45:12
Medlemmar:
Cristina Scabbia - Sång
Andrea Ferro - Sång
Marco Coti Zelati - Bas, Keyboard
Cristiano Mozzati - Trummor
Marco Biazzi - Gitarr
Cristiano Migliore - Gitarr

1. Trip The Darkness
2. Against You
3. Kill The Light
4. Give Me Something More
5. Upsidedown
6. End of Time
7. I Don't Believe In Tomorrow
8. Intoxicated
9. The Army Inside
10. Losing My Religion (Cover på R.E.M låt)
11. Fire
12. My Spirit

En utav Italiens största hårdrocksexporter är nu här med sin sjätte fullängdare och är samtidigt en utav de första banden att släppa nytt under 2012. Är det flipp eller flopp? Det ska vi se.

När det gäller förväntningarna inför detta album hade jag ganska låga förväntningar. Jag har hört en del från Lacuna Coil innan men ingen låt som de har gjort har riktigt imponerat på mig. Bandet är långt ifrån dåligt men de saknar den där tio poängaren.

Det jag gillar med Lacuna Coil är att de har en kvinlig sångerska, något som jag vill ha mer av i denna värld, men i Dark Adrenalin känns det oftast som att Scabbia får agera som andra sångerska efter Andrea Ferro (som är en snubbe, Andrea är ett manligt itialenskt namn, INTE kvinnligt). Inget ont om hans röst men det är faktiskt Scabbias röst jag tänker på när jag tänker på Lacuna Coil. Hon borde få mer utrymme.

Om man bortser från vem som sjunger vad är musiken faktiskt riktigt imponerande. Musiken har en hårdhet som gör att man vill lyssna mer men också en mer soft känsla som kanske tilltalar en större grupp av fans. Riffen sitter som en smäck och refrängerna spränger in i ditt huvud och stannar där. Enda klagomålet kan vara att låtarna är alldeles för korta men det hade jag egentligen förväntat mig från bandet. De är inte precis Dream Theater. Precis som deras tidigare material sknar jag fortfarande den där perfekta låten som får albumet att lyftas till de höga höjderna. De låtarna som står ut är  Trip The Darkness, Give Me Something More, Upsidedown och I Don't Believe In Tomorrow. I alla nämnda låtar får Scabbia bra med utrymme för sin kraftfulla stämma samtidigt som musikaliteten i låtarna är de mest unika i albumet. Tyvärr finns det ett par dalar också på denna bergskedja. Intoxicated har en väldigt konstig refräng, Kill The Light är någorlunda träkig och My spirit må vara väldigt spirituell och snygg men det är inte riktigt min typ av musik.

Sedan har vi den där covern på R.E.M's Losin My Religion. Här lyckas verkligen Lacuna Coil att göra den till sin egen låt och gör det väldigt bra dessutom. Det är helt rätt som de gör. Ska man göra en cover ska man gå fullt ut och inte välja ett band som är alldeles för lik en själv.  Bra jobb där.

Totalt intryck:
Jag hade låga förväntningar inför första lyssningen av Dark Adrenaline men jag måste erkänna att jag är imponerad. Bandet har gjort albumet väldigt proffsigt och unikt. Även om jag saknar en riktig fullpoängare får albumet mig att fortsätta följa italienarna (och italienskan).

Bästa Låt: Upsidedown

Betyg: 8/10 Intoxications

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0