sharkruisher

Artist: Serj Tankian

Album: Harakiri

Releaseår: 2012

Skivbolag: Reprise Records

Antal Låtar: 13

Längd: 50:24

Serj Tankian - Sång

Mario Pagliarulo - Bas

Erwin Khackikian - keyboard

Troy Zeigler - Trummor

Dan Monti - Gitarr

Jeff Mallow - Gitarr

 

1. Cornucopia

2. Figure It Out

3. Ching Chime

4. Butterfly

5. Harakiri

6. Occupied Tears

7. Deafening Silence

8. Forget Me Knot

9. Reality TV

10. Uneducated Democracy

11. Weave On

12. Revolver

13. Tyrant's Gratitude

 

Världens coolaste Libanes tillika System of A Downs sångare Serj Tankian har nu släppt sitt tredje soloalbum som är döpt till Harakiri. Ett album som, enligt honom själv, är det bästa albumet han har gjort rent musikaliskt sett. Håller jag med om det påståendet? Ja det får jag göra. Harakiri går tillbaka till de lite hårdare tongångarna vi fick höra från Elect The Dead och struntar nästan helt i den symfoniska biten från Imperfect Harmonies. Men det är inte det att musiken låter bättre som gör albumet så bra utan det faktum att helheten känns mer sammanhållen än i tidigare två släpp.

 

Som vanligt när man snackar om Serj har vi en utmärkt hårdrockssymbios av galenskap och politiska budskap. I Harakiri kritiserar Serj bland annat dokusåporna, djurplågeri och företagscheferna. Detta görs förstås med en enorm glimt i ögat.

 

Serj har en helt fantastisk och unik röst och han vet exakt hur han ska få det mesta utav den. Det blandas med höga och låga toner i princip alla låtar plus att han trampar på linjen mellan galenskap och genialitet i bland annat Ching Chime och Reality TV.

 

Albumet öppnas med de två singlarna Cornucopia och Figure It Out. Två ganska så repetiva låtar men man hänger med direkt på dem. Figure It Out säger dessutom det som i princip ingen vågar erkänna. Chefer är en sorts sjukdom som stjälper mer än vad de hjälper. Ching Chime är rent av från vettet, Butterfly är vackrast och titelspåret har en utav de bästa texterna i albumet. Andra låtar som imponerar rejält är svängiga Weave On och Tyrant's Gratitude, välkomponerade Occupied Tears och hårda Uneducated Democracy.

 

Totalt Intryck:

Det är inte riktigt SOAD klass men det är förståeligt. Dock har Serj gjort sitt hittills bästa soloalbum i Harakiri. Texterna och sången är som vanligt klanderfri men det som höjer albumet högre än föregångarna är helheten. Knappt en enda svag låt i ett genialt galet album.