sharkruisher

Jag har bestämt mig att jag fortsätter med karriärsrecensioner. Hur väljer jag ett nytt band? Jag följer min Spotifylista och tar banden i alfabetisk ordning. Först på tur är tyska Accept med 13 album i sitt bagage. Nu kör vi.

Accept



Första gången jag lyssnade tänkte jag "det här kan inte stämma. Var Udo inte med från början?". Jo, han var med från start men han hade på den tiden inte riktigt utvecklat sin egna sångstil till den perfektion som vi känner igen idag. Så lite chockad blev jag allt. Annars är debutalbumet en medelmåttig historia. Jag kan tänka mig att det var ett utav de snabbaste albumen på den tiden den kom ut (1979) men idag har den ingen klös i klorna. En helt okej debut.

Bästa Låt: Free Me Now

Betyg: 5,5/10 Seawinds

I'm A Rebel



Väldigt lik debuten men i I'm A Rebel hittar vi en lite mer finkänsligare sida av Accept i ett par låtar samt att Udos röst börjar ta sin sanna form. Albumet är dock fortfarande ganska så slätstruken och det finns ingen låt som sticker ut. Möjligen att titelspåret vågar visa sig framme då den påminner om en gammal svensk punkdänga. Känner dock att bandet är mer samspelta och gör detta album något bättre än sin föregångare. På rätt väg framåt i alla fall. Skippa bara discobeaten som vi hittar i I Wanna Be No Hero.

Bästa Låt: Thunder And Lightning

Betyg: 6/10 China Ladies

Breaker



Från och med detta album börjar den era som definerar bandets stil. Breaker är lite snabbare, lite kraftfullare och mycket bättre än sina föregångare. Bandet vågar ta mer plats och visa en uppkäftighet som världen inte har skådat på den tiden. Dock har plattan sina brister som att de lugnare låtarna inte riktigt håller högsta klass. Breaker är trots det ett album som var, och är, ett album som hjälpte hårdrocken att gå mot den väg som den nu går.

Bästa Låt: Run If You Can

Betyg: 8/10 Sons of Bitches