Sena minirecensioner
På grund av skolarbete har jag haft det svårt att lyssna på ny musik den senaste tiden. Har bara ett par veckor kvar av det tunga arbetet kvar sedan är nog Bloggen tillbaka i samma tempo som tidigare. Nåja, här kommer några minirecensioner från album som jag borde ha lyssnat på tidigare under året.
Nothnegal - Decadence
Nykomlingarna Nothnegal spelar väldigt utomjordiskt, vilket man kan ana redan vid albumomslaget. Resultatet kunde ha blivit helt fantastiskt men istället blev det ojämnt. Bandet använder nämligen två olika sångröster. Fufu, som också spelar gitarr, kör på growl medan Affan kör rent. Det är när Affan får ta ton som resultatet blir som allra bäst men det händer bara under de två sista låtarna. Låt Affan få göra mer av jobbet och vi kan få ett frö som kan växa fullt ut i hårdrocksvärlden. Ett extra plus för att bandet kommer från Maldiverna.
Bästa Låt: Sins of Our Creation
Betyg: 4,5/10 Salvations
Blessed By A Broken Heart - Feel The Power
Kollade upp bandet på nätet efter att ha lyssnat på Feel The Power. Enligt Wikipedia är bandet ett glammetalband. Det skulle jag dock inte konstatera. Bandet spelar med en fart och en intensitet som inget glamband har. Visst finns det intentioner till glammetal men det blommar inte fullt ut. Istället för att få höra sminkade killar köra igenom ett album bestående av 50% fart och 50% ballader får vi höra ett band med pondus, klockrena refränger
och modrent sound. Ska nog följa bandet framöver för jag känner verkligen kraften.
Bästa Låt: Holdin' Back For Nothin'
Betyg: 8/10 Deathwishs
Age of Evil - A.O.E
Upptäckte bandet i ett spel som kallas för Jamlegend (som tyvärr inte finns mer, saknar det spelet) och lyssnade på deras debutalbum, Living A Sick Dream, kort därefter. En härlig debutplatta med klara Thrash referenser. Tyvärr har Age of Evil misslyckats med allt dem lyckades med i förra släppet. A.O.E innehåller inte Thrash, den innehåller mesrock. Vad hände med den Age of Evil som jag lärde känna? Jag vette fasen men det känns som om jag aldrig kommer att få tillbaka dem :(
Bästa Låt: Never Die
Betyg: 2/10 Drift Aways
Marilyn Manson - Born Villian
Efter två ganska så värdelösa plattor (Eat Me, Drink Me och The High End of Low) gör Marilyn Manson åtminstonde ett hyfsat album. Om det är en comeback eller ej låter vi vara osagt men nu märker man av den där chockrock känslan som man lärde känna i t ex Antichrist Superstar. Det finns dock fortfarande enormt mycket kvar att hämta då låtar som Slo-Mo-Tion och Lay Your Goddamn Arms är lika roliga som ett läxförhör. Förhoppningsvis är gnistorna tillräckligt stora för att det ska leda till en ny brand av grymmt låtmaterial.
Bästa Låt: Murderers Are Getting Prettier Every Day
Betyg: 5/10 Gardeners
Municipal Waste - The Fatal Feast
Det finns flera olika typer av Thrashmetal. Vi har typen där brutalitet och blod är huvudingridienser (Slayer), typen där gitarrerna har en huvudroll (Megadeth) och sedan har vi den thrashtypen som Municipal Waste utövar. Bandet spelar en form av thrash där det gäller att spela så fort och galet som möjligt men samtidigt har lite glimten i ögat humor i sig. Bandet gör ett bra försök i albumet men jag får hela tiden känslan att det blir lite för slött. Då rekommenderar jag hellre Gama Bomb som hanterar denna thrashform galant. Municipal Waste har en bit kvar innan de når samma nivå.
Bästa Låt: Covered In Sick/The Barfer
Betyg: 6,5/10 Idiot Checks
Axel Rudi Pell - Circle of Oath
Album nr. 15 för Axel Rudi Pell och hans soloprojekt. Precis som tidigare bjuds vi på ren rock med en bra stämning. Även om jag gillar det mesta på plattan känner jag samtidigt att det aldrig riktigt lyfter till den där världsklassnivån. Kan bero på att det alltid finns ett par ballader på bandets plattor (och jag är ingen människa som verkligen uppskattar ballader). Oavsett vad blir nog fans av bandet väldigt nöjd med Circle of Oath. Jag blir bara likgiltig med ett litet småflin på läpparna.
Bästa Låt: Fortunes of War
Betyg: 6/10 Bridges To Nowhere
Nothnegal - Decadence
Nykomlingarna Nothnegal spelar väldigt utomjordiskt, vilket man kan ana redan vid albumomslaget. Resultatet kunde ha blivit helt fantastiskt men istället blev det ojämnt. Bandet använder nämligen två olika sångröster. Fufu, som också spelar gitarr, kör på growl medan Affan kör rent. Det är när Affan får ta ton som resultatet blir som allra bäst men det händer bara under de två sista låtarna. Låt Affan få göra mer av jobbet och vi kan få ett frö som kan växa fullt ut i hårdrocksvärlden. Ett extra plus för att bandet kommer från Maldiverna.
Bästa Låt: Sins of Our Creation
Betyg: 4,5/10 Salvations
Blessed By A Broken Heart - Feel The Power
Kollade upp bandet på nätet efter att ha lyssnat på Feel The Power. Enligt Wikipedia är bandet ett glammetalband. Det skulle jag dock inte konstatera. Bandet spelar med en fart och en intensitet som inget glamband har. Visst finns det intentioner till glammetal men det blommar inte fullt ut. Istället för att få höra sminkade killar köra igenom ett album bestående av 50% fart och 50% ballader får vi höra ett band med pondus, klockrena refränger
och modrent sound. Ska nog följa bandet framöver för jag känner verkligen kraften.
Bästa Låt: Holdin' Back For Nothin'
Betyg: 8/10 Deathwishs
Age of Evil - A.O.E
Upptäckte bandet i ett spel som kallas för Jamlegend (som tyvärr inte finns mer, saknar det spelet) och lyssnade på deras debutalbum, Living A Sick Dream, kort därefter. En härlig debutplatta med klara Thrash referenser. Tyvärr har Age of Evil misslyckats med allt dem lyckades med i förra släppet. A.O.E innehåller inte Thrash, den innehåller mesrock. Vad hände med den Age of Evil som jag lärde känna? Jag vette fasen men det känns som om jag aldrig kommer att få tillbaka dem :(
Bästa Låt: Never Die
Betyg: 2/10 Drift Aways
Marilyn Manson - Born Villian
Efter två ganska så värdelösa plattor (Eat Me, Drink Me och The High End of Low) gör Marilyn Manson åtminstonde ett hyfsat album. Om det är en comeback eller ej låter vi vara osagt men nu märker man av den där chockrock känslan som man lärde känna i t ex Antichrist Superstar. Det finns dock fortfarande enormt mycket kvar att hämta då låtar som Slo-Mo-Tion och Lay Your Goddamn Arms är lika roliga som ett läxförhör. Förhoppningsvis är gnistorna tillräckligt stora för att det ska leda till en ny brand av grymmt låtmaterial.
Bästa Låt: Murderers Are Getting Prettier Every Day
Betyg: 5/10 Gardeners
Municipal Waste - The Fatal Feast
Det finns flera olika typer av Thrashmetal. Vi har typen där brutalitet och blod är huvudingridienser (Slayer), typen där gitarrerna har en huvudroll (Megadeth) och sedan har vi den thrashtypen som Municipal Waste utövar. Bandet spelar en form av thrash där det gäller att spela så fort och galet som möjligt men samtidigt har lite glimten i ögat humor i sig. Bandet gör ett bra försök i albumet men jag får hela tiden känslan att det blir lite för slött. Då rekommenderar jag hellre Gama Bomb som hanterar denna thrashform galant. Municipal Waste har en bit kvar innan de når samma nivå.
Bästa Låt: Covered In Sick/The Barfer
Betyg: 6,5/10 Idiot Checks
Axel Rudi Pell - Circle of Oath
Album nr. 15 för Axel Rudi Pell och hans soloprojekt. Precis som tidigare bjuds vi på ren rock med en bra stämning. Även om jag gillar det mesta på plattan känner jag samtidigt att det aldrig riktigt lyfter till den där världsklassnivån. Kan bero på att det alltid finns ett par ballader på bandets plattor (och jag är ingen människa som verkligen uppskattar ballader). Oavsett vad blir nog fans av bandet väldigt nöjd med Circle of Oath. Jag blir bara likgiltig med ett litet småflin på läpparna.
Bästa Låt: Fortunes of War
Betyg: 6/10 Bridges To Nowhere
Kommentarer
Trackback
